Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lifsuppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8 SMÅ LJUSGLIMTAR.
Båda föräldrarna skrefvo, i hjärtebevekande
ordalag bedjande sonen att komma åter till
hemmet, där deras famn stod honom öppen.
Och Gottfrid kom. Det var dagen före
julaftonen som han åter trädde in i
föräldrahemmet, där han ej befunnit sig på så många
år. Han var väntad och mottogs med den
innerligaste kärlek, utan att någon skugga från
det förflutna tilläts att fördunkla det ljusa
närvarande.
— Du har ju blifvit en hel karl, min gosse,
sade patron Haglund, i det han förnöjd
betraktade sin reslige son, och stark och frisk ser
du ut också.
— Ja, jag har blifvit stark, sedan jag
började arbeta, svarade Gottfrid. Det tog emot
först, men det var ingen annan råd därborta,
där jag ej hade någon mer än mig själf att
lita på. Nu är jag van vid det och tänker
fortsätta därmed, om pappa kan använda mig
vid sitt landtbruk.
— Du skref aldrig till oss, Gottfrid, sade
modern sakta, då de senare på kvällen voro
ensamma en stund. Jag har väntat och längtat
i många långa år.
— Jag tänkte nog flera gånger på att göra
det, svarade han, men jag ville det ej, så länge
jag endast var en fattig, simpel dräng; först
skulle jag förvärfva mig penningar och anseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
