Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hembygden - Vid Vätterns strand. Tal hållet vid Huskvarna å hembygdsfesten den 17 juni 1917, efter de av Smålands nation i Uppsala anordnade sommarkursernas avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också i stenkullarnas knotiga tallar; ty vi se dem med kärlekens
öga. Och vi känna vår bygd, och vi veta att också mycken
rik och växlande landskaplig skönhet rymmes inom Smålands
landamären. Och här framför allt kunna vi säga det för sant,
här vid den forsande Huskvarnaåns slingrande dalgång, här
över den underbara Vätterns djupblå spegel. Här växa “de små
landen“ ut till en stor, bördig, tätt befolkad landsbygd. Och
här i dessa småländska samhällen vid Vättern har man också
den starka känslan av den småländska idoghetens och ihärdighetens
storartade utbildning till världsfamnande företag, företag,
som framkalla en ovillkorlig hyllning åt innebyggarnes kraft,
framsynthet och skapande förmåga.
Det säges, att den småländska folkstammen har sitt ursprung
för sig och står skild från svear, götar och daner. Och många
egendomliga, självständiga drag vittna därom ända från Bländas
sagotid, ja, de förnimmas kanske ännu i våra dagar. Men trogna
svenskar ha vi blivit, och i århundraden har Smålands folk
räknats bland det svenska väldets kärntrupper. Ej på många
av sina landskap kan heller Svea se med sådan stolthet som
på vårt, ty härifrån har utgått ett större antal av hennes bästa
söner än från de flesta andra landsdelar. Vi känna den väl,
den långa lysande raden av namn inristade i berghällen
ovanför Smålands största och skönaste stad, med Carolus Linnæus
som det mest glänsande bland alla. Och, såsom jag visat i de
förflutna dagarnas föredrag, var det framför allt söner från
Småland — Adlerbeth, far och son, Ling samt den också från
Småland härstammande Tegnér — som bidrogo att väcka den
fosterländska andan på nytt till kraftig handling och ädel
diktning, och så inledde den nya tiden för hundra år sedan. Jag
har också pekat på att det svenska språkets renhet fått sina
mest hängivna befordrare från denna bygd: den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
