Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Lifvet som lärling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 163 —
•den svarte slafven själf. Skillnaden mellan den hvita ocli den
■svarta slafven var denna: den senare tillhörde en slafägare, och
den förre tillhörde slafägarne samfäldt. Den hvita slafven fick .
.sig på en omväg beröfvadt hvad den svarta slafven beröfvades
direkt och utan ceremoni. Båda plundrades och af samma
plundrare. Slafven plundrades af sin herre på all sin förtjänst
utom livad som fordrades för hans nödtorftiga uppehälle, och
den hvite arbetaren plundrades af slafsystemet på de rättmäti-
ga resultaten af sitt arbete, emedan han tvangs till täflan med
en klass af arbetare, som arbetade utan lön.
Man inplantade listigt, att slafveriet var den enda makt,
som kunde hindra den hvita arbetaren att nedsjunka till slaf-
vens armod ocli förnedring. För att göra denna fiendskap
mellan slafven och den fattiga hvita djup ocli bred, tilläts den
senare att misshandla och piska den förre utan något hinder.
Men, som jag sagt, detta sakernas tillstånd härskade mest på
landet. I staden Baltemore knotades icke sällan, att slafvarnas
upplärande till handtverkare till sist skulle kunna gifva slal-
ägarna makt att helt ocli hållet göra sig oberoende af den fat-
tiga hvitas tjänster. Men med sin karaktäristiska fruktan för att
Möta slafägarne, gjorde dessa livita handtverkare på herr Gar-
diners varf, i stället för att tillgripa det naturliga och berätti-
gade botemedlet mot det fruktade onda samt med ens vägra att
arbeta där vid sidan af slafvar, ett fegt angrepp på de fria fär-
gade handtverkarne, sägande att de åto det bröd, som borde
ätas af Amerikas fria män och svärjande, att de icke skulle ar-
beta tillsammans med dem. Denna deras känsla var alltså
riktad emot att få arbetet utsatt för tällan med den fria färga-
de arbetarens ocli hindra honom att i sitt lifs afton tjäna sig själ1
med det yrke, hvarmed han tjänat sin herre under sina krafti-
gare dagar. Hade de lyckats i att drifva de fria svarta från varf-
vet, skulle de äfven liafva yrkat på de svarta slafvarnas aflägs-
nande. Stämningen var mycket bitter mot allt färgadt folk i
Baltemore vid denna tid (1836), ocli de färgade — fria såväl
som slafvar — ledo alla slags förolämpningar och oför-
rätter.
Ända tills kort före innan jag kom dit, arbetade hvita och
svarta timmermän sida vid sida på Gardiners, Duncans, Walter
Prices och Bobbs varf. Ingen tycktes finna något opassande
däri. Många af de svarta voro första klassens timmermän och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
