Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Nya förhållanden och plikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 —
I)å jag fått skolan i gång på nytt och höll den i skogen
bakom ladan eller i skuggan af träden, lyckades jag förmå en
fri färgad man, som bodde ett stycke från vårt hus, att låta
mig hålla min skola i ett rum hos honom. Han löpte stor
fara därvid, ty sammankomsterna voro olagliga. Jag hade på
samma gång mer än fyrtio lärjungar, alla af rätta slaget, och
många af dem lyckades lära sig läsa. Jag har haft skiftande
ting för mig i mitt lif, men på intet ser jag tillbaka med större
tillfredsställelse. En samhörighet, djup och varaktig, växte upp
mellan mig och mina förföljda lärjungar och gjorde min skils-
mässa från dem högst pinsam.
Utom min söndagsskola ägnade jag tre aftnar i vec-
kan åt mina ’ andra kamrater i slafveriet under vintern. De
kära vänner som kommo till min söndagsskola kommo icke
emedan det var populärt eller skänkte anseende att göra det,
utan de kommo med utsikten att få fyrtio slag på sin nakna
rygg. I detta kristna land tvungos män och kvinnor att gömma
sig i lador ock skogar undan personer, som bekände sig vara
kristna, för att kunna lära sig den heliga skrift. Deras förstånd
hade satts på svältkur och hämmats i sin utveckling af deras
grymma herrar; uppfostrans ljus hade varit fullständigt ute-
stängdt, och deras mödors frukter hade användts till att upp-
fostra deras herrars barn. Jag kände en glädje i att bedraga
tyrannerna och draga välsignelse öfver offren fqr deras för-
bannelser.
Mitt år hos herr Freeland gick ytligt sedt mycket behag-
ligt förbi. Icke ett enda slag tilldelades mig under hela året.
Till beröm för herr Freeland, så främmande för religionen
han var, måste nämnas, att han var den bästa herre jag haft,
innan jag blef min egen herre och påtog mig själf, såsom jag
hade rätt att göra, ansvaret för min egen existens och använ-
dandet af mina egna krafter.
För mycket af den lycka eller frånvaro af olycka hvarun-
der jag tillbragte detta år, står jag i skuld till det behagliga
sinnelaget och den brinnande vänskapen hos mina bröder i
slafveriet. De voro alla manliga, ädelsinnade och modiga, ja
jag säger att de voro modiga och vill tillägga, att de voro be-
gåfvade med ett ädelt skick. Det är sällan någons lott att haf-
va sannare och bättre vänner än slafvarna på denna gård voro.
Det var icke ovanligt, att slafvar beskyldes för att vara mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
