Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Nya förhållanden och plikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagarna mellan jul och nyår gåfvos slafvarna till ferier.
Under dessa dagar hvilade allt det regelbundna arbetet, och det
fanns intet att göra annat än att underhålla elden och se efter
boskapen. Vi betraktade denna tid som vår egen med våra
herrars medgifvande, och vi brukade eller missbrukade den där-
för efter godtfinnande. De som hade familjer ett stycke bort
väntades på besök hos dem och tillbragte där hela veckan.
De yngre eller ogifta slafvarna skulle se efter boskapen och
ombesörja de tillfälliga bestyren hemma. Ferierna användes
på växlande sätt. De nyktra, tänkande, flitiga brukade syssel-
sätta sig med att förfärdiga kvastar, mattor, grimmor och kor-
gar, och många bland dessa voro mycket väl gjorda. Andra
använde sin tid till att jaga pungråttor, kaniner och annat ville-
bråd. Det stora flertalet däremot använde ferierna till lekar?
bollspel, brottning, boxning, springning, kapplöpningar, dans
och whiskydrickande, och detta senare sätt var vanligen
angenämast för deras herrar. En slaf, som arbetade under feri-
erna ansågs af sin husbonde ovärdig ferier. Det låg i den enkla
handling af fortsatt arbete en anklagelse mot slafveriet, och en
slaf kunde icke undgå att tänka, att om han förtjänade
tre dollars under ferierna, kunde han förtjäna tre hun-
dra under året. Att icke vara drucken under ferierna var otack-
samt.
Vi lockades att dricka, jag bland de öfriga, och när ferier-
na voro öfver, raglade vi alla upp ur vår smuts och uselhet, häm-
tade djupt andan och gingo bort till våra olika arbetsfält, kän-
nande oss i det hela tämligen glada att få gå från det, som
våra husbönder med skickligt bedrägeri låtit oss tro vara frihet,
tillhaka igen i slafveriets armar. Det var icke livad vi tagit det
för och hvad det skulle varit, om det icke missbrukats af oss.
Det var likaså godl att vara slaf åt en husbonde som att vara
det under whisky och rom. När slafven var drucken, hade slaf-
ägaren ingen fruktan för att han skulle planera uppror eller
rymma till norden. Det var den nyktre, tänkande slafven
som var farlig och som behöfde sin herres vaksamhet för att
behållas kvar i slafveriet. Men låt oss gå vidare i min be-
rättelse.
Den första januari 1835 begaf jag mig från St. Miehaels
till herr Freeland — mitt nya hem. Herr Freeland bodde en
half mil från St. Miehaels på en gammal, utsugen gård, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
