Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIX. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hindrades af Jim, som ännu närde det hoppet att
hans ståndaktighet skulle belönas.
En halftimme förflöt, och Jim började ånyo
tvifla.
»Hvad sade ni dem?» mumlade Terence. »Sade
ni dem att vi ville arbeta, om de gifva oss vatten?»
»Ja... visserligen!» svarade Jim, som nu
började ångra att han icke gjort det innan det var för
sent.
»Hvarför komma de icke då och lindra våra
plågor?» frågade Terence, hest hviskande.
Jim svarade icke och kroomannen led alltför
mycket af själs- och kroppsqval, för att kunna egna
någon uppmärksamhet åt hvad som sades.
Kort derefter hörde Jim att de svarta slafvarne
drefvos ur staden, och han såg genom en smal
springa i muren några araber som gingo ut till
kornfälten.
Kunde han hafva misstagit sig? Ämnade
araberna låta dem undergå ännu en dags svältkur?
Uppskrämd af dessa aningar, försökte han att ropa
dem an och förmå dem gå tillbaka, men försöket
aflopp endast med en hes hviskning.
»Må Gud förlåta mig!» tänkte han. »Min broder,
så väl som de öfriga, skall dö innan natten!
Jag har mördat dem och kanhända mig sjelf!»
Förtviflan gaf honom styrka att ropa högt, och
han anföll dörren med sådan kraft att den gaf vika.
Jim rusade ut och ämnade underhandla med
araberna för att frälsa de lif han satt på spel genom
sin halsstarrighet.
Men det behöfdes icke, ty han såg två karlar
och tre eller fyra gossar, som gingo till gethuset,
bärande skålar med vatten och tallrikar fyllda med
korngröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
