Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att ”delta i livet på samma villkor som alla andra” är en tom
fras. Ty ”alla” föds och dör; därutöver är villkoren olika och det
är ur denna olikhet i villkoren som motsättningarna springer fram.
Men denna olikhet, denna bristande gemenskap, är inte privat;
den är social. Den är också helt åtkomlig för studier och analys.
Det är inte debatterna som skapar motsatserna; det är
motsättningarna som skapar debatterna.
Bengt Nermans tal om det öppna språket (”Språket blir då en
väg ut i gemenskapen — för verklighetsupplevelse uppstår bara
ur gemenskap.”) visar sig i hans eget språk vara ett klart politiskt
och socialt ställningstagande. Försöket att undfly striden är ett sätt
att föra striden.
Men detta hans sätt att strida med ord får konsekvenser i hans
eget språk, det blir — i tegnérsk mening — tyskeri. Den
överdrivna självuppskattningen (jag diktare) och ordens risiga
snårskog (”... för att kommunikationen skall komma till stånd säger
jag att kommunikationens förutsättning är en fullständig
restlöshet”) inordnar sig i en bestämd tradition; inte diktarnas utan
de småborgerliga ”vi diktares”.
AB 14-1-68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
