Note:
This work was first published in 1968, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att skriva
Det hade varit inbrott i huset när jag var på resa. Nåja, inbrott och
inbrott. Man hade brutit sig in för att snoka i papper och brev men
man hade varit klumpig och när jag kom hem kunde jag veta vilka som
varit framme.
Det är obehagligt. Huset klibbar mot huden. En otvättad fan med
svamp mellan tårna och klåda i baken har krupit in mellan mina lakan
när jag inte var hemma. Fy fan!
Jag har privatliv. Jag har korrespondens. Här finns brevväxlingar
som — utan att vara skandalösa - skulle kunna användas mot såväl
personer som organisationer. Jag vet inte vad som kopierats. Men
naturligtvis kan det användas för att söka komma åt mig och andra och
att komma åt Sap och vpk och Skp och andra organisationer. Jag
tycker inte om detta. Rätten att ha privatliv och korrespondens är en
rätt vi skall värna. Också i ett socialistiskt samhälle. Annars blir det
inte socialism utan bara gamla vanliga Ryssland.
Men inbrottet fick mig att gå igenom mina papper. Kärleksbrev kan
man inte hitta mycket av. Det kanske finns något kvar från tonåren.
Annars har jag bränt all korrespondens som rör sådant som blott angår
mig och någon annan. Också mina brev är brända.
Det har sina skäl. Ett är att jag år 1953 när jag arbetade på DUV i
Budapest råkade få en del kärleksbrev instämplade och diarieförda av
misstag. De hamnade i arkivet och jag kunde sedan inte få loss dem.
Om de inte brändes år 1956 ligger de där än.
Ett annat skäl är att jag kom på mina föräldrar med att lämna över
sin sorterade korrespondens till Arbetarrörelsens arkiv. I Dagens
Nyheter råkade också döde Herbert Tingsten därför bli utskämd som
feg och föraktlig och flyende för Hitler. Men det var en planterad
historia och det borde journalisten ha förstått om han läst noga och
tänkt efter själv. I vaije fall ser jag numera till att jag inte skriver andra
brev till mina föräldrar än sådana som kan deponeras i arkiv och läsas
av Dagens Nyheters journalister.
Jag bränner också manuskript och korrektur. Den senaste av
författaren själv rättade och för tryck godkända texten är den giltiga menade
Georg Brändes.
Då och då när jag får tid gräver jag ett stycke i pappershögarna,
sorterar och bränner. Men mycket spar jag. Åtminstone tills vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:20:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skrifts/12/0009.html
