Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98-
äkthet ej bestrides 1), hvilket bestridande naturligtvis kan vara,
antingen uttryckligt eller i öfrigt framgå af motparts förklaringar2).
Enligt vår rätt komme således saken att gestalta sig på samma
sätt som enligt gällande tysk lag 3). Men då nämnda lag säger,
att handlingen, i händelse dess äkthet lemnas obestridd, »är att
anse såsom erkänd», så är detta en obehöflig och vilseledande
fiktion4). Man träffar deremot målet, då man förklarar följden
af motpartens underlåtenhet att bestrida vara den, att domaren
behandlar handlingen såsom äkta. Detta blir visserligen ock
följden af ett dispositivt erkännande af äktheten, men dervid
kommer det pius till, att den erkännande^ för så vidt erkännandets
verkan icke kan omintetgöras, i den processen är afskuren ifrån
möjligheten att genom sitt bestridande tvinga motparten att
bevisa handlingens äkthet. Då deremot erkännande icke
föreligger, beröfvas part möjligheten att bestrida, först då domen i
målet vunnit laga kraft eller ock, för den händelse att högsta
instansen befattar sig blott med rättsfrågan, öfverrätt gifvit sin
dom.
Bestrides nu den åberopade handlingens äkthet, skall denna
af den bevisskyldige bevisas. Äfven enligt svensk rätt har
domaren på grund af uttrycklig lag rätt att efter fri öfvertygelse
afgöra, om äktheten är bevisad eller ej 5). Detta kunde möjligt-
’) Härmed står tydligen ej i strid, att lagen ålägger domaren att fästa,
motpartens uppmärksamhet på äkthetsfrågan. Jfr C. P. O. § 464.
2) Sålunda synes det oss, som om domaren efter omständigheterna i hvarje
fall har att pröfva, huruvida motpartens förklaring, att han ej känner till, om
handlingen är äkta eller ej, bör anses eller icke anses såsom ett bestridande. Då
den, som afgifver en dylik förklaring, Bjelf utfärdat handlingen ellejr varit
närvarande vid dess utfärdande (t. ex. bevittnat den), kan en dylik förklaring ofta
icke anses som ett bestridande, hvaremot då så ej är fallet, en dylik förklaring
i regel måste anses innehålla ett bestridande. Jfr C. P. O. § 129.
3) C. P. O. § 404.
4) Jfr Bülow, »Civilprozessualische Fiktionen und Wahrheiten» i Arcbiv
für die civilistische Praxis N. F. XII s. 34 f.
’) Denna frihet i fråga om pröfningen af det skriftliga beviset har den
svenBke domaren ofta tvekat om, huruvida han egde. De bevisregler, som i
öfrigt bundit honom, har han ofta låtit binda sig af, äfven då beviset varit
skriftligt. Sällan torde han väl hafva känt sig Bå ofri, som fallet varit med Nedre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
