Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfsborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är högländt, bergigt och skogbeväxt samt fullt af
små sjöar, kärr och mossar. I nordvestliga delen
är jordmånen fruktbar; men allt svagare och
mindre bördig, ju mera man aflägsnar sig från Götha
elf och isynnerhet ju närmare man kommer
Halland och Småland. Hufvud-näringar äro: i
allmänhet boskapsskötsel, samt åkerbruk på slättbygden;
men för öfrigt väfverier, gårdfarihandel, bruks- och
fabriksrörelse. Bland flere bi-näringar här i länet
må nämnas: körslor, åtskilliga trädarbeten, lie—
och skär-smide, timmermans- och murare-arbeten,
biskötsel, fiske, sjöfart och handel. Liksom länet
till sin naturbeskaffenhet visar mycken olikhet, så
finnes ock hos folket många skiljaktigheter i både
lynne och närings-verksamhet. Laglydnad,
foglighet redlighet, arbetsamhet och sparsamhet finner
man öfverallt. Bergs- och skogstrakternas
inbyggare äro äfven här resligare, raskare och
lifligare, än slättbygdernas. Allmogen på Dalsland,
särdeles i södra delen deraf, saknar händighet i
handaslöjder, deremot finnas trakter af
Westgötha-delen, der allmogen icke allenast besitter åtskillig
slöjdfärdighet, stundom konstfärdighet, utan ock
använder densamma antingen som hufvudnäring,
eller såsom en vigtig binäring. Westgöthen, idog och
på det hela vänlig, är i allmänhet böjd för
handel och lättare eller mera fina arbeten.
Väfnads-industrien, hvilken är större härstädes än i
något annat län i Sverige, utgör hufvudnäringen
inom södra delen af länets Westgötha-andel; men
isynnerhet inom Marks, Kinds och Åhs härader.
Man tillverkar bomulls-, linne- och
blaggarns-väfnader, vadmal och andra ylletyger; m. m.,
antingen af hemspunnet eller inköpt garn, samt band,
dukar, täcken, mössor, tröjor, strumpor och
vantar. Tillverknings-beloppet af endast de
förstnämnde 5 väfnadsslagen, uppgick år 1842 till 7,091,674
alnar, eller omkring 3 gånger så mycket som
tillsammans inom de 14 andra rikets län, i hvilka
väfnads-industrien idkas mer än till husbehof. Den
s. k. gårdfarihandeln, som, i sammanhang med
väfnadsfliten, utgör en hufvudnäring för de södra
trakterna af Westgötha-delen, är väl icke
alldeles ensam i sitt slag; men dock den enda i riket,
som grundar sig på serskildta rättigheter,
hvilka, af ålder förunnade de 7 sydöstra häraderna:
Gäseneds, Wedens, Bollebygds, Marks, Kinds, Åhs
och Redvägs, begagnas nu mera nästan endast af
de tre sistnämndes hemmansbrukande allmoge,
hvaremot allmogen i de andra sysselsätter sig hemma
med tillverkningar för gårdfarihandeln, isynnerhet
inom Marks härad, der största delen af väfnaderna
tillverkas. Härförutan finnes inom länet: Sågverk,
med tillverkningsvärde af ungefär 150,000 R:dr
årligen; 2 skeppsvarf, med omkring 7,000 R:drs
inkomst årligen; 27 tegelbruk, med 15 till 16,000
R:drs tillverkningsvärde; 3 pappersbruk, med 5,000
R:drs årlig tillverkning; 1 glasbruk, med 20,000
R:dr dito; 3 mekaniska bomullsspinnerier, med
290,000 R:dr dito; 1 mekaniskt konstväfveri, med
100 till 170,000 R:dr dito; 1 klädesfabrik, med
32,000 R:dr dito m. m. — Uti rättegångs-ärender
hör länet under Götha hofrätt, samt Westgötha och
Dals lagsaga, och består af 6 domsagor och
följande härader, neml.: 1) Flundre, Wäne, Wädtle,
Bjerke, Ale; 2) Åhs, Gäseneds, Kullings; 3) Kinds,
Redvägs; 4) Marks, Wedens, Bollebygds; 5)
Tössbo, Wedbo; 6) Nordals, Sundals och Walbo
härader. I anseende till ekonomiska styrelsen, i 6
fögderier, efter samma indelning som domsagorna.
Uti ecklesiastikt afseende är länet fördeladt under
Skara, Götheborgs och Carlstads stift och
innefattar 52 pastorater, 166 2/3 annexer och 5
stadsförsamlingar. Länet utgör 114,5 qv. mil,
innefattande en areal af 2,631,044 tunnl., af hvilka 305,834
äro sjöar och kärr, samt 4,190 3/4 mtl. samt 6,732
tunnl. jord, tillhörig städerna. Dessa äro:
Wenersborg, Åmål, Alingsås, Borås och Ulricehamn.
Länets hela folkmängd uppgår till 221,034
personer, hvaraf på landsbygden bosatte 211,708 och
i städerna boende 9,326.
Elfsborg, Gamla. Detta fäste var beläget
utanför Götheborg, emellan den s. k. Klippan och
Röda sten, på en höjd der ännu grushögar synas,
och nära vid Elfsborgs kungsladugård. Fästet
kallades fordom Elfvesborg och Ällesborg, samt var
ett gammalt konunga- och jarla-slott; men
slutligen en vigtig gränsfästning emot Danmark och
Norrige, då det förra ägde Halland, och det
senare Wiken eller Bohuslän. Man förmodar att
Birger Jarl anlagt Elfsborg år 1260. I konung
Erik XIII:s jordbok räknas det bland Sveriges
slott och län. Under Kalmare-unionen blef det
flere gånger belägradt och intaget. År 1436
ankom Engelbrekt med sin här utanför Elfsborg, och
tillsade Danske kommendanten derstädes Maths von
Kalen, att ofördröjligen vara Engelbrekt till
mötes. Von Kalen inställde sig. Engelbrekt
föreställer honom då med kraftiga ord, att han såsom
utlänning icke vore berättigad, i anseende till
ständernes nyligen gjorda fördrag med konung Erik
XIII, att innehafva något af Sveriges slott och
län, utan att han nu genast borde lemna
detsamma. Von Kalen vägrade i början; men ingick
slutligen i dagtingan, att få tills vidare behålla
slottet, utan att befatta sig med styrelsen af länet.
Samma år måste ofvannämnde kommendant
uppgifva fästningen åt marsken Carl Knutsson,
hvilken år 1439 tog den ifrån Henrik Sneckenborg
och anförtrodde befälet åt sin halfbroder Thure
Stenson Bjelke. Elfsborg blef åter belägradt på
konung Erik XIII:s befallning, af Norrmännens
anförare Johan Umreis, hvilken, efter 10 veckors
förlopp, blef af herr Thure så slagen, att han
med möda kom undan på en liten båt. I Maj
månad år 1452 belägrades Elfsborg af konung
Christian I. Det innehades då af Gustaf Olofsson
Stenbock, hvilken förut blifvit kallad till Wadstena,
och der af Carl Knutsson förmanad till trohet. År
1455, pingsttiden, belägrade samma Danske konung
åter Elfsborg; men marsken Thord Bonde
nödgade honom begge gångerna, att med förlust
upphäfva belägringen. Konung Christian I försäkrade
år 1457 Sveriges rikes ständer, att, när han
blefve konung, skulle han till Sverige öfverlemna
Elfsborg. En lika försäkran afgaf konung Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
