Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlslund - Carlsson, Carl - Carlsson, Gustaf - Carlsson, Rasmus - Carlssvärd - Carlstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ägarens, grefve C. H. Anckarsvärd, broder,
öfversten A. Anckarsvärd, målade stora utsigter af
märkvärdiga ställen inom Sverige. Här finnes
äfven en boksamling af 5 à 6,000 band. Huset,
äfvensom flyglarne, äro upplyste af gas. Några
ättehögar anträffas på ägorne.
Carlsson, Carl, biskop i Westerås, född i
Kalmar d. 24 Nov. år 1642 och död i Dingtuna d.
13 April 1708. Utnämndes till biskop år 1680.
Han var en ganska berest, lärd och kunnig man,
angenäm i sällskap, driftig och allvarsam som
embetsman; men för öfrigt icke utmärkt för
någonting ovanligt i snille eller lärdom. Han hade, i
sin ungdom, gjort vidlyftiga resor i de flesta
Europas länder, deribland till Neapel och Vesuvius.
Det mest anmärkningsvärda om honom är, att han
troddes vara naturlig son till Carl Gustaf; men
hvilket rykte Sh. Rosenhane i sin konungalängd
uppger vara ogrundadt. Någon böjelse för
sjelfmyndighet och nepotism ådrog honom tadel af
sina underhafvande, och äfven förebråelser af
regeringen. Hans barn adlades under namnet
Cederström. Den äldste af sönerne, Olof, blef Svea
rikes råd, friherre och stamfader för grefliga ätten
af detta namn.
Carlsson, Gustaf, Carl X Gustafs naturlige son
med Brita Allerts, född i Stockholm år 1647.
Både konungen, och efter honom dess enka, togo
omsorgsfull vård om hans uppfostran. För att
fullborda den, fick han göra en vidsträckt utländsk
resa, efter hvars slut han, vid 21 års ålder, gick
i Fransysk tjenst, och bivistade, icke utan beröm,
kriget mot England och Holland. Carl XI
utnämnde honom, efter sitt anträde till regeringen, till
grefve och öfverste för Uplands regemente. Då
kriget mellan Sverige och dess grannar utbröt år
1675, återvände han till fäderneslandet, och
anförde sitt regemente under fälttåget i Tyskland,
råkade år 1679 i Brandenburgisk fångenskap samt
qvarhölls der till fredsslutet. År 1680 kom han
tillbaka till Sverige, från hvilket han i 20 år varit
aflägsnad; men lemnade det kort derefter för
alltid, missnöjd deröfver, att hans konungslige
broder icke ville gifva honom det riksråds-embete
han påräknat. Han gick nu i Holländsk tjenst,
följde prinsen af Oranien på dess expedition till
England år 1688 och dog barnlös, d. 1 Jan. 1708,
på det af honom inköpta godset Ter Hoorne i
Friesland. — En annan Carlsson, Samuel, kapiten
vid amiralitetet, ointalas äfven som Carl Gustafs
son; men hvilket är obevist.
Carlsson, Rasmus, sekreterare i kansliet under
Gustaf I och hans söner, har utgifvit en Konung
Göstaffs krönika, hvilken utgör blott ett sammandrag
af Ludvig Rasmussons större arbete.
Carlssvärd, var en välbelägen fästning, anlagd
af konung Carl X på Eneholmen, vid inloppet till
Slitö-hainn på Gottland. På begge sidor om
kastellet var inlopp till hamnen. Här fanns äfven en
skans, kallad Carlsbälte, försedd med fem batterier,
nemligen Baljan, Klingan, Doppskon, Fästet och
Haken. Konung Carl XII ernade här anlägga en
stad. Fästningen är längesedan raserad.
Carlstad, en stapelstad, belägen på den så
kallade Tingvalla-ön i Wermland, vid Klarelfvens
utlopp i Wenern, 32 1/2 mil V. från Stockholm. Den
anlades år 1584; men erhöll stapelstadsfrihet först
år 1840. — Redan från äldre tider hade
Tingvalla-ön, i följd af sitt läge vid medelpunkten af
landets förnämsta vattendrag, varit en ganska
vigtig ort, och blifvit begagnad dels till
samlingsställe för rättvisans skipande, dels till
marknadsplats, samt med tiden äfven betydligt bebodd,
både som handelsort och fiskeläge. På denna beslöt
Carl IX, under den tid han såsom hertig innehade
och styrde landet, att, som orden lyda, ”sina
undersåter utöfver hela Wermland, som en lång och
besvärlig köpstadsväg hafva, tillgodo och
omliggande land till förbättring”, förvandla denna
vigtiga ort till en ordentlig stad, hvilken erhöll sin
benämning efter honom och privilegierades d. 5
Mars 1584. Domkyrkan, af sten, belägen på den
så kallade Herregårdsbacken i östra delen af
staden, anlades 1723 och invigdes 1730. — Inom
Carlstad finnas åtskilliga för ortens vigtigare
angelägenheter föranstaltade inrättningar, sällskaper och
föreningar. Bland andra ett gymnasium, en
trivialskola, en folkskola för stadsinvånarnes barn,
anlagd redan omkring år 1680, under namn af
Fattigmansskolan, 1825 förbättrad genom
införandet af vexelundervisningen, och utvidgad 1840
genom ett nytt och rymligare skolhus; en
gymnastik-inrättning för ungdomen vid gymnasium och
trivialskolan, länge påtänkt, men tillvägabragt år
1839, genom den nuvarande biskopens
föranstaltande; tvenne boktryckerier, det äldre öppnadt d.
10 Nov. 1749, det nyare d. 2 Jan. 1837; ett
hushållningssällskap, inrättadt d. 9 Mars 1803; ett
bibelsällskap, inrättadt 1817, samt, från 1822 till
1826, biträdt af ett fruntimmers-bibelsällskap; ett
sällskap till spridande af nyttig folkläsning inom
Carlstads stift, bildadt d. 15 Jan. 1835; en
förening för befordrandet af nykterhet och goda
hemseder, bildad d. 28 Jan. 1838; en förening för
hästafvelns förbättrande i länet, från år 1840; en
trädgårdsförening, bildad d. 21 Juli 1841; en
frivillig brand- och bergnings-korps, föranstaltad i
Jan. 1839; en sparbank, öppnad 1823. Här
sammanträder årligen, d. 18 Febr., direktionen för
Wermlands provincial-bank, stadfästad d. 17 Nov.
1832. Enligt riksakten af d. 31 Juli 1815, utgör
Carlstad samlingsorten för Sveriges och Norriges
ombud, 36 personer från hvardera riket, hvilka,
vid inträffad thronledighet, då ingen
arfsberättigad prins finnes, och Svea rikes ständer samt det
Norrska stortinget skulle med sitt val falla på
olika personer, å de begge rikenas vägnar, genom
omröstning, välja en thronföljare. — Stadens
förnämsta näringar äro handel och handtverkerier. De
handlandes antal uppgår vanligen till omkring 24,
och rörelsen består förnämligast i
tillhandahållandet af sill, salt, säd, specerier och andra
handelsvaror för stadens och kringliggande landsorts
invånare. Handeln är liflig och ej sällan betydlig
vid marknadstider, då allmogen tillströmmar; men
deremellan ganska ojemn och tillfällig. Flera af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
