- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
132

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 KYRKEKAN UNDER FÖOLKUNGATIDEN.



hvilken beskrifves såsom »en from och blygsam man». I
öfrigt är icke mycket om honom uppgifvet. Han lefde i
svåra tider, och särskildt är antecknadt, att kyrkans tillstånd
då var beklagansvärdt. Han dog den 18:de Oktober 1366.

När Peter var död, valdes BIRGER GREGERSSON till
erkebiskop. Han berömmes såsom »förfaren i all vetenskap.
besynnerligen i theologien, lagarne och kanonerna». Dertill
säges han hafva varit en man »af stor klokhet;. Han ifrade
mycket för sträng tukt bland klerus, kringreste flitigt på
visitationer särdeles i Helsingland och sörjde oförtrutet för
vården om sitt vidsträckta stift. På lediga stunder sysselsatte
han sig med skriftställeri. Han författade den helige Botvids
legend, och den före och under hans tid så berömda Brigitta
fick i honom en biograf. Stor beundrare af denna fromma
qvinna, intresserade sig Birger mycket för hennes
kanonisation, den han dock sjelf icke fick se gå 1i fullbordan. Han
dog 1i Mars 13833.

§ 67. Suffraganstiften.

Hvad suffraganbiskoparne angår, så voro deras åliggan:
den och rättigheter desamma som förut. Deremot hade nu
en förändring inträdt i afseende på erkebiskops och biskopars
tillsättning: denna skedde nämligen i vårt tidehvarf utan
undantag genom val af domkapitlen, såsom Innocentius IV
föreskrifvit i sin förut omnämnda bulla af den 7:de December 1250.

Likasom erkebiskopen egde hålla provincialsynoder, så
skulle ock hvarje biskop årligen sammankalla sina prostar
och några sockneprester i hvarje prosteri till öfverläggningar
i stiftsstaden. Sådana sammankomster kallades
diecesansynoder, men äfven »prestamot» = prestmöten. Dessutom förekommo
ännu ett tredje slags prestsammankomster åtminstone i några
stift.. Man finner nämligen förordnadt t. ex. i1 Linköpings stift.
att hvarje prost fyra gånger om året skulle samla sina
sockneprester och för dem bekantgöra diecesansynodernas beslut.

Ändtligen märkes, att domkapitelsinrättningen numera
öfverallt fanns, såsom Skeninge möte föreskrifvit. Kani-
kerna skulle vara minst fem till antalet: de tillsattes af
bisköpen, hvarvid dock, såsom vid andra vigtiga angelägenheter,
kapitlets bifall och samtycke erfordrades.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free