Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var afgjordt, att ingen räddning fanns, samt
att han ej hade lång tid kvar.
Timmarna gingo. Hans ögon förblefvo slutna,
händerna ^ famlade på täcket, och öfver ansiktet gick
då och då en sprittning af smärta.
Det led mot morgonen, då han slog upp ögonen,
liksom med en skymt af medvetande, frammumlade
några otydliga ord och smålog.
Strax därefter började dödsarbetet, och ett par
timmar senare tillslöt hustrun hans brustna ögon.
»Mamma måste gå till hvila,» bad Hugo enträget,
men hon skakade blott på hufvudet och svarade:
»Låt mig få stanna> hos honom, så länge jag kan.»
»Jag ville ej haft det annorlunda — för mig var
han den ende,» suckade hon, när hon i tankarna ge-
nomgick det förflutna.
Småningom tyngdes hennes ögonlock och hon
visste ej, hur länge hon sofvit, när hon vaknade med
en obestämd känsla af att ej vara ensam.
På knä vid bädden låg Helena, och i hennes hela
ställning röjdes en så hopplös sorg, att fru Brag rör-
des däraf.
»Var inte så förtviflad,» bad hon och lade sin
hand smekande på hennes hufvud, men Helena böjde
sig endast djupare ned öfver den döde, medan den
tillbakahållna gråten bröt fram med ohejdad styrka.
»Pappa! Pappa!» klagade hon, »jag hade en-
dast dig.»
»Du har mig också.»
Hon skakade blott på hufvudet.
»Jag har hvarken far, mor eller bröder numera!
Ingenting ! Ingenting ! »
Den tid hon genomlefvat, sedan fadern under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
