Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Hon själf också . ..
Mycket som hon förut ej förstått, knappast anat, blef
klart, när hon nu tänkte däröfver.
»Stackars mamma hvad hon fått tåla och för-
låta!» blef sluttanken.
Den sjuke låg och rörde oroligt på hufvudet,
som för att flytta det, och hon hjälpte honom till
rätta.
Sårfebern hade börjat, och ansiktet var flammande
hett. Allt emellanåt frammumlade lian långa me-
ningar, ur hvilka enstaka ord trängde fram; men
allt som febern steg och med den de skenbara kraf-
terna, blef det mera sammanhang mellan orden.
Det var som hade en kedja af bilder från det
förflutna hägrat äfven för hans syn.
»Pappa får inte slå mamma — pappa får inte!»
»Minns han det ännu?» sade fru Holm rysande.
»Elise! Elise!»
»Hvad vill du?» frågade systern och böjde sig
öfver honom.
»Du hade rätt, jag skulle gift mig med Alma
och byggt oss evinnerliga hyddor... i stället för
att...»
Han pustade tungt.
Plelena föll på knä vid bädden och torkade kall-
svetten från hans panna samt fuktade de torra läp-
parna.
»Tack Cecilia! Dig älskade jag in i det sista.
När jag tänker på Eva, blir det så tungt, som läge’
en sten på mitt bröst. Tack! Du lyfter af den, du.
Mitt hufvud bränner som eld. Vet du hvad det är?’
. . . Glödande kol. Hon lägger ständigt dit nya. Hom
låter dem aldrig slockna. Må Gud förlåta. Jag af—
skyr henne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
