Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intaga deras ställe. Simblåsan är äfven
afde-lad i 2ne delar, af hvilka den främre är större
och mera åt sidorna utvidgad.
För sin svarta färg får Paddtorsken på
några ställen i vestra skärgården namnet Smed;
den kallas äfven Matfar, Paddäl o. s. v. — Den
förekommer vid Norrska och Bohuslänska
kusterna och äfven långt ned i Ka t tega t. Den
hörer likväl till mera sällsynta arter, som här
och livar erhållas tillfälligtvis, men aldrig i
någon mängd. Dess lefnadssätt är ännu till
större delen okändt Troligtvis lefver den spridd
på mera grunda ställen hland tång. 1 Juli
månad observerades 2:ne individer, som följdes
åt och under hvarjehanda lekande åtbörder upp-
trängde ända intill en brygga på i alns djupt
vatten och som slutligen gömde sig under
brokaren. Den langas tillfälligtvis i flerahanda
fiskredskap, oftasL på koljebackar, då dessa på
grunda gräsiga ställen utställas för den så
kallade Grästorsken under hösten. Dess föda
ut-göres af hvarjehanda smärre hafsdjur, såsom
Crustaceer, Blötdjur och Stråldjur, af hvilka man
finner flera lemningar uti magen. Som den
fångas till ringa mängd och har ett slemmigt
och (ult utseende, är den af fiskrarna föraktad
och användes sällan lill föda; de flesta
borl-kasla den vanligen strax. Költet är annars
livitt och fast, och skulle vara lika smakligt,
som liera andra Torskarters.
Sjö kock- Slägtet, Callionymus Lin n.
De fiskar, som i vår vestra skärgård äro
kända under det gemensamma namnet
Sjökockar (d. ä. Sjötuppar), bilda med liera andra
utländska arter elt lika naturligt, som lätt
ka-rakleriseradt slägte inom dc taggfeniga
liskar-nes afdelning. Cuvif.r förer della lill siu 12:te
familj Gobioidei, af hvilken vi redan förut sid.
36 och 39 upptagit 2:ne andra släglen.
Slägtet Callionymus igenkännes af många utmärkta
kännetecken, af hvilka det här är tillräckligt
fäsla uppmärksamheten på följande: Kroppen
nedtryckt, rundad, bakåt tappjbrmigt
afsmal-nande med en insänkning sd väl längsefter
ryggen som stjerten; huden helt och hållet
utan fjäll, glatt och mycket slemafsöndrande;
hufvudet bredare än kroppen, nedplattadt,
triangulärt, med närsitlande ögon, hvilka äro
upphöjda öfver ytan och riktade åt sidorna;
öfverkäken långt utsträckbar; gälöppningarne
inskränka sig till 2:ne smärre runda hål, som
sitta ett pä hvardera sidan af nacken, eme-
dan gällockets rand är medelst huden
sammanbunden med kroppen; förlockets nedre hörn
utlöper uti ett, i spetsen taggigt utskott;
bukfenorna stora, nästan längre och bredare än
bröstfenorna, sitta frammanföre dessa och sins
emellan vidt åtskilda; ryggen bär 2 :ne fenor,
hvilkas inbördes relativa höjd är olika hos oli {+-+}
ka kön och förändrar sig efter åldern.
Alla arter, som höra till detta slägte, äro
hafsfiskar, hvilka lefva spridde eller blott
parvis tillsammans, hålla sig ständigt vid bottnen
på medelmåttigt djup, företaga inga vidsträckta
vandringar, och lyckas, efter all sannolikhet,
lefva i monogami. I synnerhet hannarne
prunka med de skönaste färger i många
omväxlingar. Den ytlre könskillnaden, som hos
fiskarne i allmänhet är föga utmärkt, gifver sig hos
delta slägte tillkänna genom en betydlig så väl
form- som fargskillnad. Det är denna könens
olikhet som vållat, alt Ichthyologerna på en
lid, då man ännu ej häråt lemnat någon upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
