Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - England under drottning Viktoria: Punch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUNCH.
Han hade väl knappast varit någon riktig anglosaxare, om
han ej haft några speciella manier. Dessa voro samlandet af
gamla böcker samt tvenne sorters pipor, dels gamla tobakspipor
och dels säckpipor. Han rökte pipa och blåste säckpipa med
samma sega engelska energi.
Keene var en god om ock något säflig och alltför blyg
berättare af roliga historier. Det epigrammatiska låg ej för
honom, och flertalet af hans lustiga underskrifter voro ej hans
egna utan sända till honom af herrarna Andrew Tuer
eller Joseph Crawhall. Den senare, en originell konstnär och
samlare, hade också en samling af roliga historier. Han var
själf ett stort original, som hvar morgon gick upp kl. 4 för att
röka en pipa och måla litet. Efter en timme gick han och
lade sig igen för att i anständig tid gå upp och få sin frukost.
Mr Crawhall ställde sina rika samlingar af lustigheter till Keenes
disposition och försåg skämttecknaren systematiskt med skämt.
Keenes fantasi var rent grafisk, och detta är väl det
väsentligaste för en tecknare. Hans ritningar äro af den sorten, som
man ej tröttnar på. De tilltala ej alltid genast, men deras
sunda realism, utan spår till öfverdrift, har en karaktärsfullhet,
som utgör verkliga kännares fröjd. Hans maner är lätt
igenkännligt. Det saknar alldeles det kalligrafiska och sötsliskiga
och är af en något sträf, utprägladt manlig karaktär. Ehuru
samma sorts figurer förekomma pä hans teckningar, är han
mindre enformig än de flesta skämtritare, därför att hvarje typ
är så bestämdt individualiserad. Också jämföres han i så
allvarliga konsttidskrifter som L’Art Möderne och Chronique des
Arts med Degas, den definitiva liniens stormästare. Vi nordbor
finna en likhet mellan hans och den utmärkte norske konstnären
Werenskiolds maner.
För det dockvackra fasade han, och därför har man
förebrått honom, att han aldrig ritat vackra damer. Den
förebråelsen gäller dock på långt när ej så mycket om Keene som
om Albert Engström. Genombläddrar man Keenes teckningar,
samlade under titeln Our People, blir man dock slagen af den
majoritet, hvari männen befinna sig. På hans akvareller förekomma
emellertid kvinnotyper af ädel skönhet, och små nätta engelskor,
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
