Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROLLAD. 65
en djärf, man skulle nästan kunna säga en vild
dans, men snart saktades takten, och den ystra
melodien öfvergick till milda, smekande toner.
Han visste ej själf, hvad han spelade; visste ej,
hur det gick till, men det var som om en oemot-
ståndlig makt drifvit honom; han måste spela.
När mor Inga och hennes man återkommo,
spelade Sven ännu, spelade sa, att han hvarken
såg eller hörde, att de återkommo.
»Nej, men se på Sven,» sade mor Inga, »han
sitter vid öppet fönster sedan solen gått ned, det
bådar aldrig godt; jag måste säga till honom att
stänga fönstret. »
»Låt honom vara,» sade fader Bengt, det äi
ju midt i sommaren, han vet väl för resten själf
bäst, hur han vill ha’ det. »
Fader Bengt förde in hästen i stallet, och de
båda gamla gingo in till sig, men långt sedan
de insomnat, hördes mjuka, smekande toner från
den lilla vindskammaren; de trängde ända fram
till stora landsvägen, och tvenne bruksarbetare,
som åkte förbi på väg från staden, hörde det. Den
som körde skyndade på hästen, under det han
hviskade till kamraten:
»Hör du något?»
»Ja visst, jag hör musik.»
»Det kommer från sjösidan, du, och ändock
finns det folk, som inte tror på Näcken.»
Om Ingrid hade tänkt sig, att hon i präst-
gården skulle få föra ett mindre arbetsamt Iif än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
