Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Klentrogen! Kom och säg en häst, som fallit
framför lasset, att han skall få skriva
rösträttskuvert!
Cecilia hade sagt det så stilla, men man kunde
ändå se henne som den fallna hästen ligga
hjälplös framför lasset utan att ens längre försöka att
resa sig. Ester Henning blev varm i hjärtat av
deltagande och litet generad samtidigt över att hon
gått an så häftigt. Här var hon själv, rik och
lycklig med allt vad livet kunde tänkas ge av
kärlek och arbete, om en timme skulle hon återse
sin man och sin gosse, som skulle stöta till i
Flen, och de skulle fara tillsammans till sitt vackra
och lyckliga hem; var det underligt att hästen såg
förebrående på en, när man hojtade för högt?
— Jag har ju alldeles glömt, att jag skulle
försöka sälja några broschyrer, sade hon och
försvann med en bunt litteratur under armen.
När hon återkom efter en blixtresa, som givit
det bästa resultat — ty när alla passagerarna kunde
»Förgät mig ej» utantill, voro de tacksamma till
och med för rösträttsbroschyrer — fann hon en
ny resande i kupén och Cecilia sittande
tillbakalutad i sitt hörn med förseglat ansikte och
händerna vilande i knäet med en orörlighet, som var
uttänkt och tilltvingad. Ester Henning undrade ett
ögonblick om hon ville inbilla någon, att man sover
med en så bitter medvetenhet i varje linje. I alla
fall skulle hon få vara i fred en stund, om det var
vad hon önskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
