Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Arkivet och autografsamlingen har helt och hållet min
far att tacka för sin tillkomst och är en av de största
enskilda samlingarna i sitt slag i vårt land. Den är
jämte stenålderssamlingen hans främsta kulturella
insats.
Stora delar ditkommo genom gåvor, t. ex. från general
Klercker, grevinnan Stierneld, farbror Carl, Carl XV
m. fi. Kungen brukade gömma brev till sig själv för
pappas räkning och hade för var gång min far besökte
honom några att lämna. En gång kort efter »Sessans»
bröllop var det bland annat också ett brev från kejsar
Napoleon III. Efter hemkomsten tog pappa del av
innehållet och fann där dynastisk-skandinaviska
funderingar, som ej voro lämpliga i andra gömmor än
kungens egna och knappast där. Återställer alltså brevet
vid nästa sammanträffande. »Det här var det väl
egentligen inte meningen att jag skulle få.» »Vänta litet–
— nej, för fan!» När jag flera år efteråt hörde detta,
tyckte jag att pappa först borde skrivit av det historiskt
intressanta brevet, innan det återlämnades. »Nej, det
hade inte varit ärligt.» Det hade det naturligtvis inte
varit, men som planen inte realiserades — och
omöjligen kunde realiseras — hade det i mitt tycke ej gjort
så mycket om kannstöperidokumentet i
kuriositetsintresse blivit bevarat.
Behöver seende läras? I tamburen på Sjöholm, där
mamma brukade ha sina folkmottagningar, hängde en
oljetavla av byggnaden, målad av Bennet. Visserligen
inget märkligt konstverk, men för vanliga ögon mötte det
inga svårigheter att se vad den föreställde. Ko-Olle var
uppe och anmälde till vilken hage korna skulle flyttas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
