Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I alla fall ligger i tonerna och ljuden, som djuren
frambringa, något karakteristiskt, hvilket har afseende
på deras gestalt, lefnadssätt, samt i de högre klasserna
äfven på deras själsstämning och utveckling. Ligger
icke i grodans koax! koax! uttryckt dess hela sumplif,
det visserligen ännu slöa, men likväl ganska behagliga
stillasittande i dyn och glädjen att ur den kyliga,
mjuka och smutsiga pölen kunna få uppdyka emot den
värmande solens stråle? Och kan en grodsjäls
vårkänsla sjungas uttrycksfullare än i lofsången
Brekekek, koax! koax!
Elefantens klara och skarpa trumpetton, hästens
gnäggande, hundens skällande äro en ljus och klar,
modig och tapper själs språk. Lejonets rytande väcker
darrning hos alla djur, som höra det; det förkunnar
redan på långt afstånd det stormäktiga rofdjuret med
det breda bröstet och de starka tassarne; en sådan
dunderstämma kan endast tillhöra en hjelte ibland
djuren, hvilken icke känner någon fruktan. Huru
oädelt i jemförelse med lejonljudet är det hesare, orena,
fräsande skriket af den obehagliga hyenan! Tuppen
förråder genom sitt stolt triumferande galande redan
på afstånd, att han på sin gård går såsom herre och
mästare mäktig ibland sina hönor, att han är en tapper
riddare, som icke fruktar något envige och förstår att
försvara sin ära. I åsnans fula Y-A ligger det
egensinniga och treska, som vidlåder den ädlare hästens
dålige halfbroder. Hvilken kraft och vildhet ligger i
tjurens bölande eller den brunstiga hjortens! Den som
en gång hört det, den söker att rädda sig för det
väldiga ursinniga djuret. Kattens hufvudkarakter är
fruktan, och emedan dess själslif är temligen enformigt
och inskränkt i jemförelse med en hundsjäls mycket
rikare utveckling, så blir också dess Miau! temligen
lika vid de mest olika sinnesrörelser, glada och sorgliga.
Likväl kan kattens stämma, när man närmare
observerar den, redan kallas rik på mångfaldiga sätt och
förändringar. Jag påminner om det bekanta »kurr!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
