Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Mäns löften äro lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 AXEL KERFVE
låter höra en signal, varvid en underlig figur, nästan
som en indian, visar sig. I ett nu har hon förts in i
den mörka grottan och en stund senare i sin makes
armar!...
Under spejandet 1 skogen hade tarahumaren
Cari-chico stött på även Bill Brown och dennes i hast
samlade vänner, och genast beslöts, att dessa skulle
göra den djärva kuppen att befria såväl fru Winter
som hennes bror och d:r Wood.
Nu först fick hon se, att även Wood var med.
Men han låg där nästan som död, under det att gamla
Zampa, negressen, baddade hans huvud med våta
handdukar. Men var fanns Sam? Honom kunde hon icke
se till.
På sina oroliga och förtvivlade frågor efter honom,
fick hon endast undvikande svar. Bill Brown var redan
försvunnen med sina kamrater och med honom även
Långe Bob. Blott hennes man hördes nu tröstande säga,
sedan han försäkrat, att med honom själv var det ingen
fara:
— Känner jag vår duktige Sam rätt, så ha vi honom
snart här.
Knappt var detta sagt, förrän Sam visar sig.
Men han kom inte ensam, utan hade med sig inte
mindre än fyra indianer, som alla väl tyckas bevaka
honom och som, om han fortfarande vore deras fånge,
vilket han ju strängt taget ännu är.
Medan Sams syster och hennes man göra denna
iakttagelse — och innan ett enda ord till förklaring
hunnit bli givet — ha indianerna rusat fram och på nytt
bundit Sams syster, som de minst av allt trott sig finna
här.
På deras rop störtade ytterligare ett tiotal rödskinn
in för att undsätta de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
