Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korets väldigaste pelarstammar, Björkbergets och
Gesundabergets toppar. Men här är ännu, som
sig bör, allting enklare, profanare, lägre i tak. En
människovänlig, en mild förtänksamhet af den store
byggmästaren, när han så tar oss vid handen och
först så småningom leder oss in i sin helgedoms
majestät.»
»Att vi inte skall bländas, menar du?»
svarar Sten Stålfelt och skyggar öfver ögonen mot
solbranden.
In i älfmynningen plöjer nu ångaren, vant
väjande för de mötande timmerdrifterna. Som
en svanhals bukta sig loppets vindlingar;
underligt danade grottor, vikar och laguner urholka
och sarga strändernas sandnipor. Allt närmare
rycka byarna där ofvan, allt trängre draga sig
åsarna tillsammans. Horisontens linier börja lefva
och bölja. Höjderna stegra sig. Tibblebergets
granithällar lyftas som en rad af sköldar under
furornas lansmur. Och där, där pekar
Karl-Olof ut fädernegården vid foten af berget!
Strax därefter buktar älfven än en gång,
bygden öppnar sig ånyo, och bortom flottbron, som
sammankopplar stränderna, springer
Leksandsnoret, kyrkbyn, fram på älfnabben, oförväget
slungande sina lummiga trädgårdar ända ut till
randen af den underskurna strandbranten och med
den hvita kyrkans lökkupol ytterst på udden mot
Siljans glittrande vattenbrynja.
Flottbron öppnas, och med en sirlig lof läg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
