Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tashkurgan - den gamla porten till Kina på Världens tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med. De hade skaffat en jeep från radion i Kashgar och följde
efter oss. Men höjdförändringarna gick för fort och när vi
rastade strax under Kongur Shan blev tre personer bland dem
sjuka. De tålde inte den tunna luften. De fick bergsjuka.
Spydde. Blev kritiga i ansiktet. En förlorade medvetandet. De var
yngre än jag. Sådant kan hända.
Jag blir inte bergsjuk. Inte ännu i varje fall. Passet vi
kommit över låg på 4 700. Jag gick för att se på några gravar där.
De låg alldeles under passet. Det var samma typ som gravarna
här i dalen vid Tashkurgan och de påminde om gravarna i
Bashgul-dalen i Nuristan under Hindu Kush söder om passen
här. Ännu kan jag resa här. Men om tio, tjugo år förmår jag
det säkert inte. Även om jag skulle få tillstånd är det mindre
troligt att jag kommer att kunna gå över passen mot
Afghanistan därframme. De är högre också.
Det är märkligt att sitta här, lyssna till musiken och veta att
det nu är hit men inte längre.
Jag citerar ur dessa anteckningar från lägret öster om
Tashkurgan. Jag gör det trots att de nu i gråvädret känns rätt
sentimentala i munnen ty resandet har en dimension som inte
alltid erkänns.
De är alla mycket faktiska och praktiska de stora resenärer
som dragit fram häruppe och som sedan redovisat sina intryck.
De har också mycket övertygande skäl för sitt resande. De
driver handel. De samlar heliga skrifter. De vill undersöka om
detta verkligen är vägen till Kina. De skall rita karta. Och allt
detta är nog helt riktigt.
Även vi andra som reser har våra praktiska skäl. I böcker har
jag läst att jag själv reser för att rapportera. Också det är väl
riktigt.
Men egentligen förklarar detta inte att jag själv tillbringat
fler månader på resor än jag gjort hemma i Sverige under de
senaste tjugo åren och än mindre förklarar det de stora och
beundrade skildrarnas resor.
Det finns ju den tredje dimensionen i resandet. Denna
märkvärdiga och smärtsamma längtan efter det som är bortom.
Dessa gryningar när man bryter upp. Denna goda känsla av
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
