Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag dör, sade St. Clare, tryckande hans hand.
Bed! Bed!
— Ifall ni önskar en präst. . . sade läkaren.
Men St. Clare skakade på hufvudet och sade
åter ifrigt till Tom:
— Bed! Bed!
Tom bad, som han aldrig förr bedt i sitt lif.
Hans ord tycktes lyfta denna kämpande själ ur
jordens fängsel till de nejder, där äfven de goda
föresatserna ha sin lön.
— Tack, sade St. Clare med svag röst.
Han räckte åter ut sin hand och fattade Toms.
Dessa händer möttes till det stora farväl, som
skiljer lifvet och döden. St. Clare visste, att Tom
varit hans hästa jordiska vän.
Slutligen började hans läppar röra sig.
Låt mig i din famn mig gömma,
Jesus, undan lifvets nöd . . .
hviskade han.
— Han yrar, sade läkaren.
— Nej, sade St. Clare med tydlig röst, nu
■ändtligen ser jag klart... ändtligen!
Öfver hans ansikte spred sig ett uttryck af
frid, liksom då ett trött barn slumrar in. Ett
sakta framhviskadt: »moder», en blick af förvånad
glädje, en lätt suck, och Augustin St. Clares själ
hade flytt från jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
