Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jongen (grötknifven.) I västfickan hade han en hoprullad
lapp, inuti fans häktor och synål, omkring den var nystad en
lång tråd och utanpå denna syringen. Nu kunde man vid
behof reparera skor, skidremmar, damasker eller snösockor.
Yxan bars instucken mellan tröjan och ryggen, eller i en
hylsa på näfverkunten.
Mesta omsorgen egnades åt skidorna. De synades noga.
Så tog man ut vidjorna; bäst då de voro gjorda af bock-
horn. Och så profvades de, likaså remmarne. Nya näfver
påsattes; och då allt var som det borde vara, gräfdes ski-
dorna ned i gödselhögen. Ändamålet dermed var att få
dem segare, och sannerligen behöfdes icke att de voro sega.
Endast den som sjelf varit i tillfälle att pröfva och se
den tidens skidlöpare kan uppskatta en god skida. En så-
dan skidlöpare väjde för ingen mark, den måtte vara hur
svår som helst, och öfver stock och sten gick det så skidan
stod i half cirkel, och hon skulle ovilkorligen sprungit, om
icke vid sådana tillfällen den gröfre och stelare andurn och
hans egen skicklighet satt skidlöparen i stånd att öfvervinna
alla svårigheter som under en jagt mötte honom. Också
har det nog blifvit ondt om goda skidlöpare sedan det blef
slut på elgjagten under vintrarne; det erkänna infödingarne
sjelfva.
Och sant är, att då man sjelf är den jagande hunden
en starkare eggelse ej gerna kan finnas, än när man då och
då ser det jagade djuret skymta fram mellan träden. Då
ligger man i med all kraft, då fins ingen tvekan, intet hin-
der: man måste fram, man måste segra. Också kunna våra
gamla jägare omtala otroliga saker, som antingen de sjelfva
eller andra utfört. Man hör omtalas olycksfall, brutna armar
och ben, men också lyckligt öfverståndna faror, oförmodade
fall och snöras. Man hör ock omtalas jägare som ansträngt
sig så, att deras helsa blifvit för alltid bruten.
Men sådant tänker man icke på då man är ung och
oerfaren.
På bestämd tid träffade vi Daniel vid Vinglöpet. Han
stod redan deruppe då vi voro på sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
