Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, och jag fick åter en påminnelse om hur dumt det är
att lemna bössan hemma.
Plötsligt fick jag den ingifvelsen att försöka fånga gäd-
dan med händerta. Tyst och hastigt böjde jag mig öfver
båtkanten, och stack en hand på hvar sida om gäddan; i ett
nu kastade jag henne upp i båten, och lika hastigt hade jag
fattat yxan och afhuggit eller rättare inhuggit och knäckt
ryggbenet, hvarpå jag skjutsade gäddan in under toften
mellan benen på Elias. En mörk blodström flöt från såret,
och Löjtnanten ropade: »Kasta er på henne, så att hon ej
hoppar ur båten!» Löjtnantens bekymmer var onödigt, ty
gäddan rörde ej annat än käkarne och spärrade ut fenorna; ’
för öfrigt låg hon alldeles stilla.
»Ro åt land, Elias!» sade han; »ni skola få se, att hon
kastar sig ur båten.» Jag protesterade och lofvade att om
hon gick öfverbord fånga henne en gång till, ty med ett
nytt yxhugg hade jag alldeles afskurit ryggbenet. Då Löjt-
nanten såg detta blef han lugn och började jubla. En så
stor gädda hade ingen sett, och icke fans heller hennes make,
det var då säkert. Bortåt tre pund vägde hon, det kunde
vi hålla vad om. Då ingen vågade motsäga Löjtnanten, åter-
tog han refven, och det var snart gjordt. Några harrar
och ett par ganska stora laxöringar bade vi fått utom
abborrar och lakar. Dessa skulle jag jämte gäddan med-
taga hem och sköta om på bästa sätt. »Gäddan salta och
torka vi,» sade han; »den duger lika bra till portstolpar
som hvalfisk-käftarne vid Karlstad,* och så skrattade han
så tårarne stodo honom i ögonen.
Väl sökte han ackordera med mig att hjelpa dem bära
deras utrustning upp till Istern, men jag sköt ut båten,
sade farväl och lät båten drifva så sakta med strömdraget,
under det jag gjorde i ordning mitt metspö, ty i all hem-
lighet önskade jag kunna uppfiska en lika stor harr som
Löjtnanten.
Lyckan var mig dock icke bevågen. Väl fick jag ett
par harrar af vanlig storlek, d. v. s. mellan 1 à 2 marker,
* Ett par sådana finnas eller ha funnits vid fideikommisset Sand-
bäcken, nära Karlstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
