Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af gammalt har Gräsmarken varit känd för sin rika
tillgång på villebråd. Björnen, elgen och bäfvern hafva af
finnarne blifvit så utrotade, att redan vid mitt första besök
på 1830-talet ej fans hvarken någon björn eller bäfver och
högst få elgar i Gräsmarkens skogar. Deremot var tillgån-
gen på hare och skogsfågel ymnig; rapphöns voro obekanta.
Då, som nämdt är, den åkerbrukande gamla befolknin-
gen lärde skogsbruket af finnarne och ännu den dag som
är dermed fortsätter, har i synnerhet haren bibehållit sig
talrikt öfver hela socknen, ehuru en och annan inföding
skaffet sig stöfvare och jagar hare.
Fem å sex år efter nya jagtstadgaris utfärdande, eller bör-
jan af 1870-talet, kom tillfälligtvis en ung grosshandlare att
slå sig ned på sommarnöje i Gräsmarken. Han var litet jägare,
medförde hundar och började jaga i trakten af sitt tillfälliga
hem. Småningom fann han sådant behag i »land och folk»,
att han arrenderade jagten på ett par hemmans marker,
belöpande sig till en areal af 9 å 10,000 tunnland, anställde
en uppsyningsman för att afhålla gemene man att gillra
och snara.
Att döma af de berättelser jag hört, måtte hararna blott
genom denna åtgärd ökats betydligt, ty sedan grosshand-
laren skaffat sig ett par kamrater, som voro dugtiga jägare,
gjordes der årligen en eller flera jagter med rikt byte.
Så inträffade omständigheter som gjorde, att grosshand-
laren öfverlemnade sin jagträtt till några durkdrifna jägare
i Sunne, grannsocknen till Gräsmarken, och detta hade det
goda med sig, att tillsynen i någon mån skärptes.
Ehuru dessa jägare oftare besökte jagtmarkerna med
goda resultat, har tillgången på hare i det hela icke min-
skats; vissa år tyckes den väl ha reducerats, men andra der-
emot har en ökning kunnat märkas.
Marken i den arrenderade trakten, som utmed sjön Rot-
tens vestra sida sträcker sig mot nordost, är uppfylld af
större och mindre bergshöjder och genomskuren af en liten
elf, Ängsjöån, jemte några mindre bäckar. Dalarna äro
djupa och kullarna i följd deraf branta, så att trakten icke
är hvad man kallar »lättskjuten» mark. Jägaren måste
knoga upp och ned för kullarna, och ofta förtages ljudet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
