Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsfolk hade de icke kunnat upptäcka, och de norrmän de
samtalat med hade sagt dem, att så långt norr som till
Elfverum hade heller intet krigsfolk funnits sedan jul.
Nu måste Kauttoinen berätta hvad han hört och sett
på sin vådliga färd. Den hade gått både fort och lyckligt,
sade han. »Jag gick hem, tog gumman min och kälken med
jämte de skinn vi hade, och så drogo vi åstad. I skogen
träffade vi ingen, och då vi kommo inemot bygden gömde
jag bössan och drog obeväpnad vägen fram tills vi hunno
Solör, där vi utbjödo skinnen i byte mot mjöl. Och det
gick bra; ingen frågade oss, om vi voro från svenska sidan,
ty man ansåg omöjligt, att någon därifrån skulle våga sig
midt in i storbygden nu under ofreden, och så fingo vi obe-
hindradt gå på hemväg igen. Och lika god lycka hade vi
då, ty fastän vi sågo flera skidspår, träffade vi ej på några
norska spejare, och nu behöfva vi ej hålla så sträng vakt
här, ty allt krigsfolk har dragit åt söder. Det finns intet
krigsfolk norr om Kongsvinger, då vi ej träffat eller sport
om några där vi dragit fram.»
»Du har uträttat ditt ärende väl, Kauttoinen, och det
är för oss alla hugnesamt, att det danska och norska krigs-
folket dragit åt söder. Måtte de draga långt bort, så vi
kunna få frid häruppe i skogssocknarna! Den här bevak-
ningstjänsten blir oss finnar alltför tidsödande och kost-
sam.»
»Ja, det är ock för den skull vi sändt efter dig, Pavo,»
sade Matts i Bjurberg. »Nu då vi äro församlade här så
pass mangrant från hela vida skogen är bästa tillfället för
oss att tala med dig om hvad vi skola göra för att få ro
och tid till arbete för oss själfva. Det är icke så många
veckor till vi ha vår, och då måste vi få vara hemma och
slippa vakten. Vi äro numera ej så många arbetsföra män
som förr. Många af oss ha redan blifvit borta i kriget,
och många äro, liksom jag, gamla nog och orka ej arbeta
som förr, nu då det behöfs som bäst, ty flera än ett finn-
torp är det där det icke finns någon man, utan blott kvin-
nor och barn, och dessa måste vi hjälpa. Vi vilja nu, att
du, som kan och är känd med öfverheten, säger den hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
