- Project Runeberg -  Pavo Makkran. Bilder från finnarnas lif under Krabbe- och Gyldenlöwe-fejderna i Vermland /
57

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: Einar Torsslow - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då Matti slutat sin berättelse sade han sig vara led vid
gränsvakten och det eviga spejandet. Nu borde Pavo och
han följas åt till fader Antti och se till. hur de hade det
där hemma, ty han fruktade det vore knappt äfven hos
finnarna, och om bönderna där i trakten ville han ej tala.
De stackrarna bodde i jordkojor och lefde af hvad de fingo
på skansen, och det var minsann icke mycket. Matti trodde
icke många skulle öfverlefva vintern och följande sommar,
ty där i orten funnes hvarken hästar eller nöt, ej heller
utsädeskorn. Allt hade gått åt under fejden. Visserligen
sades det nu vara fred, men norrmännens senaste plundrings-
tåg nu vid Brittmässtiden sade annat. Emellertid hade nu
en hög herre rest till Norge för att tala vid den fördömda
Krabben. Då han komme tillbaka blefve väl veterligt hur
det var.

Nu var Pavos tur att berätta sina öden sedan han för-
liden vinter skilts vid Matti. Pavo stannade i skansen några
dagar. Under tiden hade Matti för befälet tillkännagifvit
sin önskan att få gå hem. Han hade nu varit vid skansen
så länge och längre än någon annan af de frivilliga, nu
måste han hem. Till svar fick han, att hans begäran vore
billig, men likafullt måste han stanna tills den herrn som
rest till Norge vore återkommen. Det var ingen nu som
kunde sändas till Morast. Tillsvidare måste Matti stanna,
och med detta svar var han nöjd.

——————————


7. Spejarna.

»Vi få gå ut i trakten häromkring och se, om vi kunna
få något vildt,» sade han för att lugna Pavo. »På norska
sidan är ej så utödt som på den svenska, däråt gå vi,» sade
han. Vi hålla oss i närheten af vägen, så speja vi lika bra
som här vid Morast.»

Pavo var med om saken, och sedan Matti öfverlämnat
åt sina kamrater att sköta vakttjänsten begåfvo de sig af.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgpmakkran/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free