Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 FRÅN NORRA VÄRMLANDS FINNSKOGAR.
Södra Finnskoga och Anders Hendrikson i Tjärnberget,
Nyskoga, ej tordes komma till stämman, utan höllo sig dolda
i skogarna i flera år. Hvad de ägde såldes exekutivt, men
det räckte ändå ej till de belopp, för hvilka de skolat redo-
visa. Då togs för lång tid fjärdingsmanstjänsten från
finnarna och lämnades åt älfdalingarna, Först omkring
1860 blefvo finnar tagna till dessa tjänster.
Finnarnas ställning till grannar och öfverhet. I
forna tider var det sed, att när en person för ett eller annat
brott rymde från norska gränstrakterna till Sverige, eler
tvärtom, blef han upptagen som undersåte i det land, dit
han begaf sig. För att då kunna underhålla förbindelsen
med sina vänner och så mycket som möjligt hålla sig undan
öfverhet och tillsyn, slogo sådana personer sig ofta ned i
finnskogarna. Dylikt folk förde ett laglöst och ohederligt
lif, och som de bodde bland finnarna, blefvo dessa ansedda
att vara lika dåliga. Under och efter ofredstider drogo ej
sällan band af soldater plundrande omkring i norra Värm-
land och å andra trakter desslikes. Dessa hemsökte både
gårdar och sätrar, i svenskbygden så väl som i fnnbygden, både
i Norge och Sverige. Men alltid kallades dylika plundrare
finnar, ehuru dessa senare ofta måste beväpna sig och strida
mot sådana sällar. På så sätt fingo finnarna ett dåligt
namn om sig i svenskbygden, och äfven hos öfverheten
fingo de ett dylikt rykte. Detta senare härledde sig för-
nämligast därifrån, att under ofr2dstider ståndspersoner
och stora patroner i Värmland ej höllo det under sin vär-
dighet att handla med Norge. Dit sändes krut, säd, järn
och andra varor, och därifrån hämtades kaffe med mera.
Till forslare af detta begagnades finnar, som dels ej förstodo
bättre, dels voro torpare under svenska bruk, såsom under
Letafors med flera. Patronerna togo penningarna, men
finnarna fingo skulden. Dock var det ibland nära, att
herrarna blifvit dömda som landsförrädare, men då bort-
sändes finnarna, som kunnat vittna, så att öfverheten ej fick
fatt uti dem.
Andliga förhållanden. En stor olycka för forna
tiders finnar här i Värmland var, att de hade så lång och
så svår väg, att komma till kyrkorna. Beväpnade måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
