Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLYSNING OCH SEDLIGHET. —— KOMMUNIKATIONER. 239
förtjänsterna med timmerhuggning, flottning, sågning och
lastning i Norrland, och genom utflyttningarna till Amerika
och Norrland har dels folkmängden minskats, dels bättre
tillgång på arbete och förtjänst erhållits, och dels större
förråd af matvaror kunnat frambringas.
Kommunernas fattigvård gifver nu ock i understöd många
gånger mera än förr. Genom dessa samverkande förhållan-
den har finnarnas tiggeri nästan kunnat utrotas. De som
från barndomen äro vana vid tiggeri, vilja dock gärna bibe-
hålla denna vana. Dessa fattiga finnar äro i allmänhet
ovanligt dåsiga, tröga och liknöjda. Så länge de hafva
något att äta, ligga de stilla. Först då förrådet tager slut,
börja de röra på sig för att få arbete, fattigvårdshjälp,
eller också bege de sig ut och tigga.
Upplysning och sedlighet. Finnarna blefvo nog
länge efter sin hitkomst kvarstående på samma kulturstånd-
punkt, som de innehade vid sin hitvandring. De slöto sig
inom sig själfva, kyrkan besökte de högst sällan, de hade
långa vägar dit och förstodo icke den gudstjänst eller den
undervisning, som meddelades dem på svenska språket.
Det är först på de senare decennierna, som de i detta hän-
seende gjort förvånande snabba framsteg. Efter att hafva
varit mycket efter sina grannar, hafva de nu på kort tid
upphunnit dem, med undantag af dem, som bo i några af-
lägsna trakter. Deras sega motstånd emot kyrkobesök,
stämmor och allmänna angelägenheter, skolor, upparbe-
tandet af vägar med mera, har efter hand gifvit med sig.
Därigenom har deras blandning och beröring med deras
grannar svenskarna och deras upplysning gått fortare framåt.
Särdeles konservativa och obenägna mot allt nytt, äro de
dock ännu, fast icke på långt när så mycket såsom förr.
Kommunikationer. Finnarnas första vägar voro
gångstigar emellan vattendragen, hvari de hade båtar,
ty att ro var bättre att komma fram, än efter gång-
vägarna omkring sjöarna. Då de skaffat sig hästar, begag-
nades »klöfning» på deras rygg, äfvensom att köra på
»släpor», då några varor skulle framskaffas. På »släpor»
kördes liken i det längsta till de aflägset belägna kyrkorna.
På vintern begagnades dock släde. Vid gående på oba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
