Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 MATTS” FÄRD TILL KARELEN.
stanna denna dag, så att han fick tid att studera mina
papper och jag tillfälle att hvila mig något.
Så snart jag kom in till prästen, förstod jag, att jag
ingalunda var hos någon förmögen man, snarare tvärtom:
där såg helt fattigt ut, och jag undrade öfver att icke något
husfolk var synligt, men tänkte icke länge på saken. Då
Jag återkom med mina tillhörigheter, träffade jag dock en gam-
mal gamma och en halfstor ficka. Gumman gaf sig genast
i samspråk med mig och blef förvånad öfver att prästen
bedt mig stanna kvar hos dem. »Här ha vi ingenting att
bjuda främmande på,» sade hon afvisande, »du får nog ge
dig af.» Flickan hviskade något till gumman, hvaraf jag
endast hörde ordet fisk, och jag förstod då, att det i verk-
ligheten var lika fattigt, som det såg ut. I min säck hade
jag fyra andungar, som Rakki bitit samma dags morgon
på en äng vid sjöstranden, och själf hade jag dagen förut
skjutit en orrtupp, som hunden skrämt upp. Dessa fåglar
tog jag nu upp och bad gumman använda dem. Hon kunde
knappast uttrycka sin belåtenhet öfver min gåfva; sådana
vankades nog i gamle prästens tid, men nu voro bönderna
i socknen så utarmade, att de ingenting hade att gifva
prästen. »Hade vi icke våra två kor och sjön med sin fisk
att lefva af,» sade gumman bekymrad, »så gingo vi all
deles under, och nu har kungen till på köpet tagit alla
våra män uti kriget, så det endast finns gamla gubbar kvar
för att hjälpa oss med jordbruket. Men de duga till ingen-
ting, ty ännu står vår äng oslagen, och det blir nog så,
att kossorna våra få svälta ihjäl i vinter, då ingen kommer
och bärgar vårt hö.»
Det var fattigt för prästen, och på samma sätt hade
det varit nära nog hos alla i Finland, där jag varit inne;
ju längre mot öster jag kom, desto armare syntes befolk-
ningen vara. Emellertid var det dock icke fullt så dåligt
ställdt, som gumman låtit påskina, och då prästen sett på
mina papper, sade han, att jag gärna kunde stanna några
dagar hos honom, tills han hunnit tänka på saken.
Mot papperen var intet att anmärka, men huru jag
klokast skulle kunna reda mina angelägenheter, ville han
betänka och rådgöra om med sina bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
