Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 MATTS’ FÄRD TILL KARELEN.
in på förslaget, med villkor att jag skulle blifva förd till
den strand, som låg närmast sjön Pyhäjärvi. Gubben tyckte
till en början, att detta blef för långt, men huru det var
så blefvo vi ense, och en vacker sommarmorgon begåfvo
jag och en af flickorna oss åstad, åtföljda af Rakki, hvilken
jag icke under några omständigheter ville skilja mig ifrån.
Huru flickan kunde hitta bland alla holmarna, öarna
och sunden, hade jag svårt för att fatta, men på tredje
dagens kväll satte hon mig likväl i land vid ett litet torp,
där man sade mig, att jag blott hade att gå rakt mot
öster öfver en bergs- och skogstrakt för att uppnå den andra
sjön. Kunde jag icke komma öfver denna, hvilket vore
troligt nog, så finge jag vika af litet mot söder och följa
stränderna till Uukuniemi. Efter dessa underrättelser begaf
jag mig åstad med det beslutet att icke gå fram till sjön, |
då det var ovisst, om jag där skulle lyckas finna någon
båt, utan i stället nn, då jag var uthvilad, taga kosan syd-
ligare för att kringgå densamma.
Jag var åter vid godt mod. Under vår sjöresa hade
Rakki och jag skaffat oss ganska många änder, at hvilka
jag skjutit några, men de flesta hade blifvit ihjälbitna af
hunden, och under det vi varit sysselsatta med vår jakt, hade
fickan metat hela högar af fisk.
Litet mjöl hade jag skaffat mig i torpet, hvarför jag
var väl rustad för färden genom skogen, och jag kände mig
helt hemmastadd igen, då Rakki och jag slogo oss ned vid
vår natteld.
Under det jag vandrade, hade jag beslutat mig för att
gå till prästen, innan jag uppsökte gården, som gamla
Vappu fätt af baronen, för att visa honom mina papper och,
som ni sagt mig, begära hans råd och hjälp, ifall detta
vore af nöden. Härpå låg jag och tänkte, då Rakki sprang
upp och började morra, under det att håren reste sig på
hans skuldror, såsom ni veta att det brukar göra, då han
blir orolig eller retad. Jag var ej sen att springa upp,
gripa bössan och taga skydd bakom en väldig fura, Rakki,
som fortfor att morra allt mer och mer högljudt, stod
stilla och såg bortåt skogen, och då jag följde hans blick,
blef jag mellan träden varse något som rörde sig: där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
