Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD BJÖRN-JO HADE ATT BERÄTTA, 119
åter vara i skogen, ty i svenskbygden var idel sorg och
jämmer, sjukdom och brist. Öfverheten hade låtit kungöra
att pesten vär i landet samt föreskrifvit, hur folket skulle
lefva för att skydda sig mot den fruktansvärda sjukdomen;
ryktet hade förkunnat, att flere tusen människor dött denna
sommar.
Skörden hade nästan felslagit, och alla fruktade för
ännu större olyckor. Med fienden ville konungen icke sluta
fred, utan begärde alltjämt flera soldater och högre skatter.
Fogdarna foro hårdhändt fram mot allmogen och fordrade
af dem mer än de kunde gifva. I sin förtviflan hade de
gjort motstånd mot öfverheten och på ett ställe förjagat
landshöfdingen och dödat kronofogden, ja, det fanns till
och med många, som hade flytt ur landet och öfvergått
till danskarna.
»Här äro vi nu alldeles beroende af oss själfva,» fort-
satte den gamle björnjägaren, »ty hos svenskarna finns det
ingen hjälp att få, emedan de ha litet eller intet. Bränn-
vin bränna de dock och supa för att, som de säga, fria sig
från pesten, men likafullt dö de som flugor, mindre likväl,
som jag försport, i västra delen af landet än i den östra;
i städerna är det dock värst.
Från norrmännen höres ingenting, emedan ingen af dem
vågar sig bit. Efter hvad jag hört af några, är dock det danska
krigsfolket samladt på flera ställen och behöfva icke lång
tid för att öfverfalla oss. Andra påstodo likväl, att sven-
skarna redan på vårvintern tillfogat sina fiender så stor
skada, att de frukta att göra något infall, så mycket mer
som konungen väntas hem från de otrogna, hos hvilka han
varit, alltsedan ban fick stryk af ryssarna förra året. Gifve
Gud, att han snart vore hemma igen, då det nog blir bättre
tider; nu äro de sådana, att de gärna icke kunna bli värre,
åtminstone hos bönderna i svenskbygden.
Vi själfva få se till, att vi spara allt hvad vi kunna,
ifall vi äfven nästa år skulle gå miste om skörd. För pesten
ha vi ingenting att frukta, ty hit till skogen hittar den
nog icke; de af svenskarna som äro smittade, komma icke
så långt, innan det är slut med dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
