Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnavård och Fattigvård samt Fångvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som alltjämt lagt hinder i vägen för anlitande av juridiska
mått och steg. Dessutom hade man ju i det längsta hoppats,
att det skulle besanna sig, vad pastor Mathesius och andra
londonsvenskar förespeglat vederbörande i Göteborg, nämligen
antingen att Brander godvilligt skulle utbetala beloppet eller
ock i sina egna testamentariska dispositioner ihågkomma
fattighuset kanske rent av med dubbla summan.
Nu hade illusionen brustit och alla förhoppningar gäckats,
och man beslöt sig för att lagsöka sterbhuset för att äntligen
få slut på en testamentstvist, som redan dragit alldeles för
långt ut på tiden.
Hur saken vidare förlöpte är icke bekant. I Göteborgs
handlingar är det efter angivna år, så vitt känt, alldeles tyst om
densamma. Möjligen fick processen sin magra avslutning vid
någon av Londons domstolar, vars arkiv kanske gömmer på
domstolsutslaget i den på sin tid för Göteborgs vidkommande
celebra Spikerska testamentstvisten.
Man skall ju inte fälla några ofördelaktiga ord om de döde,
men nog måtte Gustaf Brander i London varit en minst sagt
kuriös herre, en knarrig och girig gammal perukstock, på
vilken ingenting av sunda förnuftsskäl bet och som inte kunde
unna sina fattiga landsmän den hacka på 300 pund, som de
hade så ärliga åtkomsthandlingar till; vidare gjorde onekligen
den svenske ministern i London, baron von Noltken, en
ovanligt slät figur. Han borde dock kunnat med sin auktoritet på
ett vederhäftigare sätt ingripit till Göteborgs förmån, än han
gjorde.
Fattigvården och dess financiering var en fråga, som
alltjämt bekymrade de styrande och år från år allt besvärligare
att klara. De beviljade tolagsmedlen ville inte på något sätt
räcka till, varför man begärde kunglig majestäts medgivande,
att dessa skulle ökas med ungefär 1/3 del. Staden hade
dessutom fått ytterligare en tyngande uppgift att gå i land med,
nämligen det stora kasernbygget, en affär på nio tunnor guld,
en betydande börda under den allmänna nöd, fattigdom och
dyrhet, som rådde vid sekelslutet.
Tiden var mogen för en omorganisation av stadens
betungande och otillfredsställande fattigvårdsväsende. I behaglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
