Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, svarade Gabriel med grumlig
röst.
Med ens gaf hon honom ett bett i
örsnibben och sprang sedan bort bakom disken. Ett
ögonblick senare gick hon stilla och sedesam
emot några profryttare, som rullade in från
vestibulen. Gabriel satt kvar en stund, och när han
knackat till sig Lisa för att betala, lutade hon
sig fram och sade lågt:
— Möter du mig i parken strax efter elfva?
— Ja visst, mumlade Gabriel till svar och
steg upp. Han nickade helt vårdslöst och
af-lägsnade sig med likgiltig hållning.
Det blef en oändligt långtrådig
eftermiddag, Gabriel försökte läsa, det var omöjligt, han
ville rätta skrifböcker eller gå igenom de läxor,
han gifvit, lika omöjligt. Till slut gick han ut
att promenera och blef glad, då han mötte Bengt
Rönnerkrantz, men han blef ännu gladare, när
Bengt efter en stund tog afsked och gick hem.
Då och då tänkte han på Dagmar och gnolade
tårögd och fylld af medlidsamt själf förakt:
»Bröderna fara väl vilse ibland». Han sörjde öfver
sin brist på behärskning, det behöfdes ju inte
mer än att en liten källarflicka ville komma
till honom, för att han skulle bli alldeles
vimmel-kantig. Men trots all ringaktning för henne,
som skulle komma, skaffade han, kanske mest
för att tillfredsställa sin egen lust efter förfining,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
