Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Öfversikt af missionens äldsta historia - C. Medeltidens mission - Den gotiska missionens uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 18 —
ningarna hela världen utöfver. »Den stora folkporten» (mellanrummet
mellan Kaspiska hafvet och Uralbergen) öppnar sig, och
folkvandringarnas underbara skådespel utvecklar sig inför våra blickar. De
gotiska folken, såsom vi med ett gemensamt namn kunna kalla dem,
intränga på historiens skådebana, omstörta det fordom oöfvervinnliga
romerska riket och fördela sins emellan dess landområden.
Det är en upplösningstid, hvarunder allt det gamla tyckes störta
samman, och det nya tumlar omkring i förvirring. Herrens öga
ensamt förmår genomskåda virrvarret. Han håller styret i sin hand och
har sitt stora mål, för hvars genomförande alla de jäsande krafterna
måste göra tjänst. Gud danar en ny folkvärld och öppnar
därigenom ett nytt kapitel i människosläktets historia, en ny utveckling af
Guds rike på jorden.
Och återigen se vi då — liksom vid början af gamla tidens
mission bägge de sidor, som tillsammans beteckna, att tidens
fullbordan är inne för de nya folken: å ena sidan hela raden af yttre,
politiska händelser, folkvandringar och krig, som bringa dessa folk i
nära förbindelse med kristenheten, och å andra sidan de stora inre
förändringar, hvarigenom den gamla gudaläran förlorade sin makt
öfver sinnena, och utrymme lämnas för någonting nytt.
En ny, väldig missionsuppgift förelägges kyrkan, och morgonen
till en ny, stor missionstid gryr.
En särskild försynens skickelse för denna se vi däri, att det
romerska riket, hvarest kyrkan slagit rot, är i yttre afseende vanmäktigt
just vid den tid, då den stora uppgiften förelägges. Eljest hade vi
otvifvelaktigt fått en fördärflig tvångsmission, som visserligen kunde
hafva åstadkommit stora yttre resultat, men som skulle hafva för
evangeliet gjort den slutliga segern långt svårare att vinna.
Nu är det de besegrades religion, som skall besegra
segerherrarne. Därför få vi ehuru friheten icke är uppfattad som en
nödvändighet för lifvet — genom de yttre förhållandenas makt en
hel kedja af andliga missioner, där ordet får verka genom sin egen
makt.
Man tänke blott exempelvis på västgöternas apostel Ulfilas i
fjärde, Patrik i Irland i femte, Columba på Skotlands öar i sjätte,
Wilfred och Wilibrord bland friserna i sjunde, Tysklands apostel
Bonifacius i åttonde och Nordens Ansgarius i nionde århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
