Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miss Lydia Tompson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otvivelaktigt befrämja sedligheten. Flera prester yttrade sig i
samma syftning och ville icke gå in på biskopen i Strengnäs
Annerstedts påstående att danskonsten kunde vara genomträngd
af en kristlig anda. Då sade riksarkivarien Nordström Ecco
home — nej Castigat ridendo mores och presteståndet
biföll den begärda anslagsförhöjningen.
Af tacksamhet inbjöd då Kungl. Teaterns intendent, G. O.
Hyltén-Cavallius åtskilliga prester att från de nedersta
bänkarna på parketten åse Lydia Tompsons dans.
August Blanche var mycket förtjust i Lydia Tompson
och skref i den af honom redigerade Illustrerad Tidning:
»Hon står visserligen, i hvad man menar med äkta
konstnärlighet, vida under Marie Taglioni, Fanny Cerito och Fanny
Elssler, dem vi alla tre haft nöjet att se. Hennes armar hafva
icke Taglionis fulländadt graciösa böjningar, hennes ben icke
Ceritos oändliga elasticitet, hennes fötter icke Elsslers
fjärils-skimrande piruetter, men Taglioni skulle ha suckat efter Lydias
vackra, runda armar, Cerito efter hennes modelliskt formade
ben, Elssler efter hennes små fötter och alla tre skulle ha
gifvit hvar sin skönaste sommarvilla för hennes intagande
ansigte. Lydia är en ung och vacker kvinna, som dansar i
fulla friheten och utvecklingen af sin ungdom och skönhet.
— — — Hon är fri, djerf, ja, till och med vårdslös, om
man så vill, men det är lif, friskhet, styrka och strålande
munterhet; det är en dans för dansens skull, bevingad af
ungdomen och behagen. — — — Men benen, de där benen,
som man ser ett godt stycke ofvanför knät? beskärma sig
presbyterianerna. Den som inte kan se ett par ben som duga
både att dansa och att se på, den gör bäst uti att fly ur
teatersalongen, för att egna sin hyllning åt krinolinerna, som stoppa
rörelsen på våra trottoarer.»
Teaterstyrelsen ansåg att Lydia Tompson gjorde sina behag
för mycket oförbehållsamt gällande, och anmodade henne att
icke uppträda i så djupt låghalsade klädningslif och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
