Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Middagen för grosshandlanden J. G. Schwan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgareståndets vice talman och talman. Men han erhöll
endast några få röster vid valet till den första riksdagen efter
representationsförändringen.
Från år 1860 var Schwan fullmäktig i Sveriges Riksbank
och växeldeputerad under flera svåra penningtider. Han
ansågs då ha varit ganska hårdhändt.
Den 26 april 1857 gåfvo 140 medlemmar af Borgareståndet,
Stockholms börs och Skeppsredare i Börssalen en festmiddag
för Borgerskapets vice talman, grosshandlanden Schwan, för
att tacka honom för den ihärdighet och talang med hvilka
han arbetat för det nu vunna, lyckliga resultatet.
Borgareståndets talman, borgmästaren Asker, föreslog
skålen för konungen och yttrade bland annat: »Det är icke
mer någon hemlighet, att den lösningssumma, som Danmark
fordrade för tullfriheten i Sundet, nedsattes till nära hälften
af dess ursprungliga belopp hufvudsakligen genom svenska
kabinettets kraftiga och inflytelserika medverkan. Det är icke
mer någon hemlighet att Sverige med samma lycka, samma
skicklighet i rådslagen tillbakavisade försöket att med
hufvudfrågans lösning förbinda villkoret af vissa inskränkningar i
Danmarks suveränitetsrätt».
Grosshandlanden Lovén höll talet för gästen och
grosshandlanden L. J. Hierta’s för »Nordens enhet» hade en ganska
bestämd »skandinavisk färg».
I sitt svarstal kallade herr Schwan »Skandinavismen en
fredens politik», men han bevisade äfven, att utan Tysklands
stöd och sympatier hade skandinavismen ingen utsikt att
verkliggöra sina åsikter.
Schwan var en begåfvad, bildad, gästfri, djärf, lättsinnig
och fördomsfri man. Han, hofmarskalken baron Wahrendorff
och grosshandlanden V. Kjellberg ansågos den tiden vara
Stockholms förnämsta finsmakare. En dag ingingo de ett högt vad
hvem af de tre skulle kunna bjuda de andra två på den finaste
middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
