Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIOSyUNDE KAPITLET.
kyrkan i Sverige erkänner, det är nog värdt både löje och
förakt.
Arkebiskopen frågade mig, huru många år jag varit borta från
Sverige. När jag då upplyste honom därom, att jag aldrig förrän i
somras sett Sverige, uttalade han sin förvåning däröfver, att jag
talade svenska så väl som han hörde. Strax innan jag sade farväl,
uttalade han ännu en gång sin förvåning med de orden: »Pastorn
talar ju icke blott svenska utan äfven hvad vi kalla högsvenska.»
Jag nämner icke detta af fåfänga, utan blott för att öfvertyga mina
läsare på båda sidorna om världshafvet, att våra svensk-amerikanska
läroverk nog göra allvar med sin undervisning i svenska språket
och litteraturen.
På kvällen firade Vermlands nation
en John Ericsonsfest. Genom prof.
Berggrens och kandidat Göranssons
vänlighet erhöll jag inbjudning att vara med
som gäst, eller hedersgäst tror jag det
kallas, vid detta oförgätliga tillfälle i
det gästfria, glada, intressanta och enda
Upsala i hela vida världen. Festen ägde
rum på nationssalen. Prof. Sahlin höll
ett intressant och sakrikt tal, därefter
vankades sång, och sä stego vi ned
till en nära bredvid belägen restauration,
där en präktig sexa väntade sällskapet.
Hvar och en hjälpte sig själf. Det
kallas »huggsexa», tror jag. Ett vet
jag: maten smakade förträffligt. Nu gingo vi ånyo upp till
nationssalen, där man stannade till kl. 12 pä natten. Man sjöng,
språ-kade, promenerade, höll tal och drack skålar. Det fanns punsch,
bischoff" (ett slags dryck, som mycket i smaken påminde om vårt
amerikanska sodavatten) och seltersvatten. Jag gaf akt på att
punschen var drygast. Själf smakade jag den naturligtvis ej och
icke bischoffen heller, med undantag af ett par matskedar kanske.
Utom jag voro tyska och franska hedersgäster med. Hälsningstal
höllos för oss alla. Prof. Berggren hälsade undertecknad
välkommen i särdeles vänliga ordalag. Jag svarade så godt jag kunde i
ett för mig så ovant sällskap, där jag omgafs af stormän på
vetenskapens olika områden, stormän, hvilkas namn jag hört, men hvilkas
Sk
Profässor Berggren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
