Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
TJUGO FEM TE KA PITL ET.
anmälde sig att pröfva. På vägen dit sade honom en vän: »Om
du bara kan fä dem att tro, att du är lärd, så blir du säkert kallad».
På söndagen besteg profpredikanten predikstolen med stor
värdighet. Om en stund sade han, sedan han uppläst ett bibelspråk
på engelska: * Kanske det skulle intressera er att höra, huru detta
ställe lyder på den grekiska grundtexten», och så läste han upp det
på sitt modersmål. Så fortsattes predikan några minuter, hvarefter
predikanten, efter att hafva anfört ett språk ur gamla testamentet,
sade: »Kanske det skulle intressera eder att få höra det på ebreiska»,
Karlbergs slott. (Sid. 244.)
och så fingo de lyssna till äfven detta på det tungomål, som folket
i Wales talar. Då småskrattade någon så godt under läktaren.
Prästen anade oråd och anförde ett gammaltestamentligt språk till,
hvarefter han lofvade läsa detta på kaldeiska. Men i stället för att
nu läsa bibelspråket, sade han på sitt modersmål: »Om ni är min
landsman, så för all del förråd mig icke.» Allt gick bra.
Församlingen häpnade öfver profpredikantens lärdom, och han erhöll
nästan enhällig kallelse. Det där påminner mig om en historia till.
En viss församling hade beslutat införa en ny sångbok. En diakon,
som var något döf, var agent för boken. Pastorn skulle lysa på
om den på söndagskvällen efter gudstjänsten. Han hade just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
