Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa något öfverspända tankar sysselsatte hans hjärna,
när han nu med raska steg skyndade hem. Han ville, han
måste, det var honom ett behof att — redan i dag, hela
aftonen igenom — få skrifva. Att nu, sedan han nyss hört
första akten uppläsas af sådana läppar och med en sådan
betoning, att nu, under intrycket af denna stämning, få börja
den andra akten . . . Han ville skrifva något annat, en dikt
till — henne. Hans kärlek hade nu slagit ut i full låga;
han visste, att den var besvarad, och då hans dikt framkallat
denna förtrollning, så ville, så måste han nu i glödande ord
ge luft åt sina känslor. Han längtade att få besjunga henne,
liksom vore detta ett sätt att smeka henne, smycka henne —
i stället för med kyssar och pärlor — i rytm och rim.
Friherrinnan Tilling åt middag hos Delnitzkys. Strax
efter middagen aflägsnade sig Toni och hans två vänner för
att gå på klubben; mor och dotter blefvo nu ensamma.
Sylvia hade hela tiden varit tankspridd och tystlåten.
Afven nu måste Martha flera gånger upprepa samma fråga,
innan hon fick svar, och hennes svar voro då mycket korta
och aldrig rakt på sak.
»Kom, mitt barn — gör som under din flicktid — tag
en pall och sätt dig vid mina fötter! . . .»
»Ack, mor, den tiden är svunnen ...»
»Och äfven ditt förtroende för mig. . . ?»
»Hvad menar du .. .?»
»Jag tror, att du för mig döljer dina innersta tankar och
känslor. Det var en gång annorlunda... du brukade säga
mig allt — liksom till din bästa väninna. Din make skulle
ju nu kunnat undantränga mig; han borde nu vara din för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
