- Project Runeberg -  Marthas barn /
136

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136 marthas barn

ste han nu i glödande ord ge luft åt sina känsior. Har,
längtade att få besjunga henne — i stället för med
kyssar och pärlor — i rytm och rim.

*



Friherrinnan Tilling åt middag hos Delnitzkys. Strax
efter middagen avlägsnade sig Toni och hans två vänner
för att gå på klubben; mor och dotter blevo nu ensamma.

Sylvia hade hela tiden varit tankspridd och tystlåten.
Även nu måste Martha flera gånger upprepa samma
fråga, innan hon fick svar, och hennes svar voro då mycket
korta och aldrig rakt på sak.

»Rom, mitt barn — gör som under din flicktid — tag
en pall och sätt dig vid mina fötter!»

»Ack, mor, den tiden är svunnen ...»

»Och även ditt förtroende för mig?»

»Vad menar du?»

»Jag tror, att du för mig döljer dina innersta tankar
och känslor. Det var en gång annorlunda... du brukade
säga mig allt —- liksom till din bästa väninna. Din make
skulle ju nu kunna undantränga mig; han borde nu vara
din förtrogne och rådgivare ... I så fall skulle jag gärna
draga mig tillbaka, men ack, det är tyvärr inte så.»

»Nej, det är icke så», mumllade Sylvia bittert.

»Ser du — och detta säger du mig först i dag ...»

»Du har ju i alla fall genomskådat mig.»

»Jag har genomskådat ännu mer. Kom, Sylvia, gör
mig till viljes och sätt dig — -här ! Lägg ditt huvud i mitt
knä! Var nu uppriktig, fullt uppriktig! — Jag ber dig
så innerligt.»

Något motvilligt lydde den unga frun; modern hade
fortfarande stort inflytande över henne.

»Här är jag alltså... min gamla plats. Kommer du
ihåg sista gången jag satt så här? Det var samma dag
som jag hemligt förlovat mig...»

»Ja jag kommer ihåg — du avlade då någ*ot slags bikt
för mig.»

»Ja, bikt. Min kärlek var icke ren . .»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free