filolog. Född i Kjellstorps församling i Skåne d. 13 jan. 1843: den föregåendes sonson. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Kristofer Tegnér och Emma Sofia Kinberg.
Student i Lund 1859, innehade T. vid filosofie doktorspromotionen därstädes 1865 första hedersrummet, förordnades till docent vid nämnda universitet i semitiska språk samma år och utnämndes till adjunkt i jämförande språkforskning 1872. På uppdrag af Stockholms högskoleförening höll han 1873 i hufvudstaden föreläsningar öfver allmän språkvetenskap. För vetenskapliga ändamål företog han 1871--72 resor till Tyskland och Italien saumt 1874--75 till Danmark, Frankrike och Tyskland, hvarjämte han 1876 bevistade nordiska filologmötet i Köpenhamn och s. å. var officiellt ombud vid internationella orientaliska kongressen i Petersburg. Han var ock ledamot af 1889 års orientalistkongress i Stockholm. 1879 blef han professor i österländska språk, invaldes s. å. i Vitt. hist. och ant. akademien och kallades 1882 att taga plats såsom en af de aderton i Svenska akademien.
Led. af Vet. societ. i Uppsala 1876, af Vitt. hist. och ant. akad. 1879, af Vet. och vitt. samhället i Göteborg 1882, och af Vetenskapsakademien 1896. Kreerad till teol. doktor i Köpenhamn 1894, är han sedan 1884 ledamot af Bibelkommissionen och tillhörde såsom lekmannaombud 1898 och 1903 års kyrkomöten. Såsom medlem af Bibelkommissionen har han verksamt deltagit i dess arbeten och i riklig mån bidragit till den lyckade öfversättning af Gamla testamentets kanoniska böcker, som på hemställan af 1903 års kyrkomöte af k. m:t blef förordnad att användas vid den offentliga undervisningen i kyrka och skola.
T. har såsom författare utvecklat stor produktivitet, parad med en förvånande mångsidighet. I sina första filologiska arbeten, gradualafhandlingen De nunnatione arabica 1865 och den 1869 i Lunds universitets årsskrift införda uppsatsen De vocis primæ radicalis et earumque declinatione I, rörde han sig på de österländska språkens fält. Så äfven i skriften Ninives och Babylons kilskrifter, införlifvad i serien »Ur vår tids forskning» 1875 och öfversatt på danska 1878, samt i Nordiska författares arbeten om och på afrikanska språk, i »Ny svensk tidskrift» 1884. Redan tidigt började han emellertid i skrift framlägga frukterna af sitt arbete på den jämförande indoeuropeiska språkforskningens och våra inhemska språkförhållandens områden. Detta hans författareskap präglas af en sällsynt förmåga att popularisera resultaten af den vetenskapliga forskningen och för denna väcka intresse hos den bildade allmänheten. Af hans hithörande arbeten må nämnas Om språk och nationalitet, i »Svensk tidskrift» 1874, Språkets makt öfver tanken, i »Ur vår tids forskning» 1880, öfversatt på danska 1881, Hemmets ord, hvilken skrift först stod att läsa i »Tidskrift för hemmet» 1880--81, Om elliptiska ord, i »Forhandlinger på det 2:det Nordiska filologmöte i Kristiania» 1881, Om svenska familjenamn, i »Nordisk tidskrift» 1882, Om genus i svenska språket, i Sv. akad:s haadl. 1891 m. fl. Hans inträdestal i Svenska akademien handlade Om poesiens språk, och gaf akademiens direktör, professor Ljunggren, anledning att i sitt hälsningstal till den nya ledamoten yttra bl. a.: »Skarpsinnigheten och lärdomen äro hos Eder nära förtrogna med fantasien, och då dessa båda träda upp i det offentliga, låna de stundom af denna förtrogna vänninna dyrbara smycken, ja, ibland hela dräkter. Ni har visat, att grundligheten är väl förenad med behaget och att en språkundervisning kan utan fara föras in på gränserna af ett vältalighetsstycke.» Bland öfriga alster af T:s skriftställareskap förtjäna särskildt framhållas Norrmän eller danskar i Normandie? Några anmärkningar om normandiska ortnamn med tillägget Ytterliqare om de nordiska ortnamnen i Normandie, bägge införda i »Nordisk tidskrift 1884, och Universalskrift, i »Svensk tidskrift» 1876.
I kampen för reformer i svenska språkets stafning har han tagit liflig del. Då det 1885 stiftade »Rättstavningssällskapets» reformsträfvanden af honom i åtskilligt ogillades, utgaf han skriften »Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning» och råkade därigenom i en ganska häftig meningsstrid med de mera radikala nystafvarna. I Svenska akademien lyckades han efter hand delvis göra sitt stafningssystem gällande. Med synnerlig ifver har han ock deltagit i nämnda akademis sedan 1893 pågående stora ardboksarbete. Om hans mångsidighet vittna för öfrigt hans numismatiska uppsatser om kufiska mynt, i »Vitt.-akad:s månadsblad» 1883--84 och i »Ant. tidskrift» 1891.
Gift 1879 med Märta Maria Katarina Ehrenborg.
