genremålare. Född i Stockholm d. 3 febr. 1828. Föräldrar: ryttmästaren och kammarherren C. H. Lützow D'Uncker och Anna Kristina Brunstedt.
Förrän D. på fullt allvar ägnade sig åt målarekonsten, hade han som frivillig 1849-50 deltagit i danska kriget samt någon tid, ehuru helt kort, varit anställd vid Svea lifgarde. Då han till följd af faderns iråkade obestånd måste lämna krigstjänsten, erhöll han af Oscar I ett understöd för att utveckla sina konstnärsanlag, dock med villkor att han skulle studera i Düsseldorf, hvilken skola konungen, själf konstkännare, ansåg vara den bästa för en nybörjare.
Själf hade D. tidigt röjt sin kallelse som artist, ehuru han länge nog vacklade i valet af sin egentliga genre. Han började som karrikaturtecknare, blef därefter figur- och porträttmålare, sedan någon tid miniatyrmålare, men lämnade snart denna art och slog in på genremåleriet, hvilket blef hans uteslutande fält.
1857 hade D. målat en större genre, Ett konstberidaresällskap, som inköptes at en konstälskare i Göteborg. 1858 utställde han i Amsterdam en ny tafla, Ett pantlånekontor, som väckte stort uppseende och grundlade hans konstnärsrykte, hvilket sedan var jämnt stigande till hans död. Taflan förskaffade konstnären ledamotskap i målareakademien i Amsterdam. Nu utgingo från hans hand en mängd utmärkta arbeten, af hvilka blott några få förirrade sig till hans fädernesland; de öfriga gingo åt annat håll. Bland dem märkas i synnerhet Tullnärsbesök vid gränsen, hvilken tafla erhöll prismedaljen i guld vid utställningen i Haag; Toast; En spelsal i Wiesbaden, som på utställningen i Dublin väckte allmän uppmärksamhet och af Times' konstrecensent ställdes i jämnbredd med den berömde Friths arbeten; Andra klassens väntsal, Tredje klassens väntsal, Polis-scen, m. m.
»D. var i främsta rummet fysionomist. Redan i hans karrikatyrer - som alls ej äro konstnärligt utförda - framträder en märklig förmåga att gifva ett talande uttryck åt personerna.Det är ej något dramatiskt element, någon liflig handling i D'U:s målningar. De berätta ej om en händelse, det är en situation de skildra.
Hans styrka låg i det spirituella sättet att se, i kvickheten att fånga ett uttryck, i förmågan att individualisera. Ett svärmiskt eller ett rörande element blandar han gärna in i det burleska. I ett dylikt inflätadt känslosamt drag ligger det för samhällssatirikern af Düsseldorfsskolan utmärkande.»
Sedan D. en gång
nedsatt sig i Düsseldorf, lefde han där sin mesta
tid och gifte sig med ett förmöget tyskt fruntimmer,
en fröken Schnitzler. 1861 angreps D.
af en sjukdom i högra armen, så att han måste
måla med den vänstra, och 1864 föll han offer
för bröstlidande. Året före sin död gjorde D.
ett kort besök i Sverige, där han af Carl XV
erhöll titel af professor. Han afled på sin villa
i Düsseldorf d. 23 mars 1866.
Led. af konstakademien.
