drottning Ulrika
Eleonoras gunstling. Född d. 24
maj 1669; den föregåendes syster.
Emerentia von D. antogs helt ung
till kammarpiga hos Ulrika Eleonora
d. ä., hvilken 1690 anförtrodde
henne vården af den 2-åriga
prinsessan af samma namn. Jämte
sina bröder adlad 1707, upphöjdes
hon efter hvartannat till hoffröken, kammarfröken
och friherrinna, hvarjämte drottningen, i
sitt testamente, tillförsäkrade henne en summa
af tjugutusen riksdaler, utom en mängd dyrbarheter
i silfver, guld och juveler. Utan fråga
förtjänade Emerentia von D. denna välvilja. Hon
stod troget under hela sitt lif vid drottningens
sida, i lust och nöd vårdande, tjänande, deltagande
och tröstande. Förhållandet dem emellan
antog ock med tiden karaktären af det ömma
förhållandet mellan tvenne systrar, utan att fröken
D. tyckes hafva missbrukat sin makt, ehuru
tillfällen därtill naturligtvis icke saknades. När
Ulrika Eleonora 1741 afled, hade Emerentia von
D. i femtioett år varit hennes tjänarinna, förtrogna
och rådgifverska. Den sjuttiotvååriga
väninnan öfverlefde ej heller länge skiljsmässan.
Efter ett och ett halfts års sorg afled fröken
von D. d. 26 mars 1743. Ulrika Eleonora hade
önskat att bereda henne en grafplats i det k.
grafkoret. Då detta icke kunde ske, inköpte
fröken D. 1734 i Riddarholmskyrkan den graf,
som närmast gränsar till konungagrafven, så att
hon och drottningen redan i lifstiden kunde glädja
sig åt tanken att i döden få vara hvarandra nära,
såsom de varit i lifvet.