krigare. Född d. 22 jan. 1767. Föräldrar: öfversten Gerhard Störning Drufva och friherrinnan Maria Dorotea von Kochen.
Såsom bevis på befordringssättet inom militärståndet vid den tid D. däri ingick, må nämnas, att han vid två års ålder utnämndes till förare vid Upplands regemente, vid fem år till sergeant, vid sju till fänrik, vid nio till löjtnant och vid sexton till stabskapten. Under tiden bereddes han, dels enskildt, dels genom undervisning vid offentliga läroverk, för sin militära bana och sattes som stabskapten i en pensionsinrättning i Stockholm för att lära sig teckning och genomgå en kurs i krigsvetenskap. Vid aderton års ålder befordrad till kapten med eget kompani, kommenderades han vid krigets utbrott 1788 till Finland, där han följande året blef fången vid Svensksund och bortförd till det inre af Ryssland. Under sin bortavaro utnämndes han till major, utväxlades efter fredsslutet och blef öfverstlöjtnant 1796. I denna egenskap bevistade han belägringen af Stralsund 1806 och deltog 1808 i det ånyo utbrutna finska kriget, där han utmärkte sig i flere träffningar, synnerligast i det blodiga slaget vid Oravais. Befordrad till öfverste i armén 1809, tog han s. å. afsked och förordnades 1814 till vice landshöfding i Värmland samt upphöjdes 1815 i friherrligt stånd. Följande året upphöjdes han till landshöfding i Västmanland, där han dog barnlös d. 6 okt. 1822 och själf slöt den friherrliga ättegrenen.
Gift 1788 med Ulrika Melin, känd som
skicklig tecknarinna.
