filolog, författare. Född d. 2 sept. 1803 i Zehden i Neumarkt (Preussen), där fadern var kyrkoherde.
Efter idkade elementarstudier blef D. student i Greifswald 1824, men begaf sig inom kort till Sverige, där han i aug. 1826 erhöll anställning som subrektor vid tyska skolan i Stockholm, där han 1851 blef rektor. Han undfick 1856 titel af professor och afled i Stockholm d. 19 maj 1865.
D. införlifvade sig tidigt med sitt nya fädernesland, hvars vetenskapliga och litterära företeelser af honom alltid följdes med intresse. I synnerhet intresserade honom svenska språket, åt hvilket han ägnade grundliga studier och som han genom utgifna arbeten sökte göra bekant bland sina tyska landsmän.
Hans skrifter äro: Ausführliche schwedische Grammatik etc. 1839, Runen-Sprach-Schatz oder Wörterbuch über die ältesten Sprachendenkmale Scandinaviens etc. 1844, Svensk Språklära 1850, Tyska Språkets uttal etc. 1861 m. fl. Han har äfven öfversatt till tyskan Oscar I:s arbeten: »Om straff och straffanstalter» och »Om fälttjänsten»; ett urval af svensk lyrik under titel: »Maiblumen des jungen Skandinaviens» 1843. m. m.
Gift med Maria Magdalena Kullman.
