skådespelare, sångare, balettmästare. Född i Stockholm d. 25 april 1772; son af Louis Antoine Deland, som på 1760-talet inkom till Sverige från Luxemburg och blef kammartjänare hos drottning Sofia Magdalena.
Tio år gammal, gjorde Louis D. sin debut på Bollhuset i baletten till operan »Orphée», med den framgång, att Gustaf III 1783 lät sända honom till Paris, där han uppehöll sig i flera år och erhöll undervisning i danskonsten af den berömde Gardel. Återkallad till fäderneslandet, debuterade han den 9 jan. 1792 på k. operan i »Armide» och utnämndes 1803 till andra och 1809 till första balettmästare, hvilken befattning han beklädde till 1 april 1816 och därefter 1 juli 1818-1 febr. 1820. D. ansågs äfven som en af scenens främste på det komiska området. »Naturen hade danat honom till komiker och han behöfde härtill intet bemödande. Hans blotta utseende ägde någonting gladt och jovialiskt, samt en viss barnslig treflighet, som aldrig öfvergaf honom, icke ens i hans äldre dagar. Ehuru han hade mindre vacker sångröst, användes han mycket äfven i lyriska roller. Bland de sångpartier, i hvilka han hördes med mesta bifall, nämnas: slafhandlaren Husca i »Caravanen», Räfklo i »Målaren och modellerna», Pierrot i »Den talande taflan» och Crispin i »Den föregifna skatten». Men redan omkring fyrtionde året påkom honom en sådan minnesslöhet, att han därefter föga kunde användas som skådespelare. Död d. 15 april 1823.» Som framställare af komiska talroller excellerade D. i återgifvandet af tölpar och enfaldiga personer, t. ex. Jabal i »Juden» och Niklas i »Tanddoktorn».
Gift 1: med Ottiliana Karolina Kuhlman och 2:
med Maria Rebecka Rydberg.
