militär. Född d. 1 juli 1774. Föräldrar: generalmajoren Erik Johan De la Grange och Elsa Maria Uggla.
Inskrifven till sekund-korporal vid Smålands kavalleriregemente vid sex års ålder, hade De la G. inom militärståndet avancerat till öfver-adjutant och major i armén, när han 1805 deltog i fälttåget i Mecklenburg och Pommern. Följande året blef han vid Lübeck af fransmännen tillfångatagen, men utväxlad efter tio månaders fångenskap, hvarefter han 1808 tjänstgjorde som öfveradjutant och intendent vid den armékår, som under hertig Carls befäl var förlagd i och omkring hufvudstaden. När general Adlercreutz den 13 mars 1809 infann sig på slottet för att hindra Gustaf Adolfs bortresa, var De la G. en af de sex officerarna, som åtföljde Adlercreutz in i konungens rum. Då Gustaf Adolf under den ordväxling, som uppstod, rusade ur rummet och nedför en löntrappa för att öfver borggården komma till högvakten, gensköts han i slottshvalfvet af hofjägmästaren Greiff, men höll just på att få hjälp af en af slottets vedbärare, då De la G. anlände, slog vedbäraren till marken och med Greiffs biträde uppbar konungen på hans rum. De la G. var sedan bland bevakningen och en af dem, som åkte med konungen i vagnen, när han följande natten fördes till Drottningholm.
1810 utnämndes De la G. till landshöfding i Kalmar län och 1814 till generalintendent vid armén under fälttåget till Norge. S. å. erhöll han generalmajors titel och upphöjdes 1817 i friherrligt stånd. Död d. 26 mars 1844.
Gift 1803 med Sara
Maria Linroth, svägerska till
Georg Adlersparre.
